Luften i stallar

Jag tycker det är intressant att jämföra luften i olika stallar. I vissa stall verkligen stinker det häst, medan i andra luktar det ingenting. I vårt stall luktar det nästan ingen häst över huvud taget. Det tror jag beror på att hästarna står inne såpass lite, i kombination med bra ventilation och sågspån som strö i boxarna. Jag vet inte om sambandet mellan mycket hästlukt = dålig ventilation stämmer, men jag tycker helt klart luften känns fräschare när det inte stinker häst. Då kan man dessutom vistas i stallet i vanliga kläder utan att dra åt sig någon lukt. När jag och Anna gick på bio förra veckan skulle vi hämta ett täcke på ridskolan i Skövde innan, och där inne stank det verkligen häst. Det satte sig direkt i kläderna och håret trots att vi bara var där inne i max 5 minuter. Inte så nice när man har på sig vanliga kläder och ska vistas bland folk efteråt!

Sedan är det säkert lättare att hålla fräsch luft i stall när de är mindre, men i de två stallen vi stått i tidigare har det inte heller luktat mycket häst trots att det varit större anläggningar där hästarna stått inne betydligt längre än här.

Ventilation!
2

Luktar det mycket eller lite häst i era stall? Vet någon om det finns någon samband med mycket hästlukt och sämre ventilation?

/ Emma

Nosgrimmor

Jag fick en kommentar på instagram där någon lagt märke till att jag inte rider med nosgrimma så ofta längre, vilket stämmer. Numera rider jag ungefär hälften av passen med engelsk nosgrimma, och hälften utan någon alls. Den enda anledningen till att jag rider med nosgrimma över huvud taget är för att jag tycker det är så fint med en engelsk nosgrimma. Det må låta ytligt, men det är sant. Eftersom jag har den så löst spänd vet jag att den inte påverkar Boppen negativt heller, även om jag tror att de flesta hästar egentligen trivs bäst helt utan något på nosryggen.

Det här med nosgrimmor är ett ganska diskuterbart ämne. Personligen ser jag ingen anledning till att använda nosgrimma mer än ytligheter. Endel menar att vissa nosgrimmor kan stabilisera bettet, men jag fattar inte hur detta skulle gå till (förklara gärna någon). Enligt min mening borde ett väl anpassat bett ligga bra i munnen utan att behöva stabiliseras, och om bettet behöver någon ”hjälp” borde väl bettringar vara mer hjälpfulla än en nosgrimma?

Det finns flera anledningar till varför man enligt mig inte bör rida med nosgrimma rent empatiskt sett mot hästen. Först och främst ligger de flesta nosgrimmor och skaver mot hästens tänder, vilket blir ännu mindre skönt om hästen är vass i munnen. Nosgrimmor kan även göra att hästen blir ”dåligare i munnen” om de ligger an mot tänderna. Sedan är jag av den åsikten att om hästen vill/behöver gapa, då ska den få göra det utan att en rem stänger igen munnen. Remmen löser absolut inga problem, den döljer bara problemen (om ens det)! Till sist tror jag även att andningen påverkas negativt om hästen tvingas ha remmar som sitter för nära/på näsborrarna.

Jag tycker att väldigt många hästar ser gapiga och tjafsiga ut i munnen, och i 99 fall av hundra så beror det säkerligen på att hästen är missnöjd med något. Tage och Boppen har två av de absolut ”gladaste” munnar jag sett. De gapar väldigt sällan och har en allmänt tillfredsställd mun när vi rider, vilket jag tycker känns som ett gott kvitto på att de:
1. Har fina tänder (de kollas regelbundet av tandläkare)
2. Har väl anpassade bett
3. Är nöjda med våra hjälper

Bopps som går lika fint med som utan nosgrimma :)
15

/ Emma

Utbildning inom ridsporten

Jag har ingen utbildning inom ridsporten förutom ungdomsledarkurs, och jag har funderat ett tag på om jag borde vidareutbilda mig eller inte. Till sommaren finns det ridledarkurs att gå, och vad jag har förstått så går man först ridledarkurs för att sedan kunna utbilda sig till ridinstruktör? Förutom dessa utbildningar går det även att bli c-tränare.

Igår pratade jag och en bekant om ridledarkursen, men jag är tveksam på om jag är sugen på att gå den. Jag vet inte om den kommer ge mig något ändå, och att vara utbildad ridinstruktör (i ett senare skede) känns mer som något man bör vara om man arbetar på ridskola. Privattränare har ju oftast en c/b/a-utbildning. Personligen skiter jag i om mina tränare har utbildningar inom ridsporten. Det är ingen bekräftelse på kompetens eller pedagogik. Däremot vet jag att det klingar fint på pappret och att jag antagligen skulle kunna ta mer betalt för mina träningar om jag haft en utbildning. Det hade därför varit den enda anledningen till att jag skulle vidareutbilda mig i så fall. Jag känner mig absolut tillräckligt kompetent för de elever jag har nu!

Så i nuläget är jag tveksam till vidareutbildning. Det hade varit kul att bli c-tränare i framtiden om jag mot förmodan skulle tävla på den nivån, men samtidigt har jag inga ambitioner att avlägga hästskötarprov eller kunna slå på tappskor för att få en sådan utbildning (vilket man måste kunna göra). Ja, det må låta lite ”latigt”, men det är inte vad jag vill göra nu. Har man gått häst/naturbruksgymnasie får man så mycket gratis när det kommer till vidareutbildningar inom ridsporten eftersom tappskokompetens och hästskötarexamen ingår där. För mig som har läst något helt annat vill jag kanske inte lägga tid och pengar nu i efterhand på att lära mig det.

3

Har ni själva erfarenhet av utbildningar inom SvRF? Vad har era tränare för utbildningar? Bryr ni er om vad era tränare har för utbildningar?

/ Emma

En reflex bara vi ryttare har

Idag när jag och Gabriella red ut konstaterade vi att vi ryttare har en reflex som ingen annan har, nämligen ”korta upp tyglarna-reflexen”. Följande scenario kan visa på detta:

– Du rider ut och skrittar på långa tyglar för att det är så gött.
– Din häst blir jätterädd för något och får eld i baken.
– Helt plötsligt utan att du ens tänkt på det sitter du med korta tyglar istället för långa. Hur hände detta?

Det är ganska knäppt ändå att vi lyckas korta tyglarna helt på knappt en sekund utan att vi ens hinner tänka på det, haha! Andra reflexer vi ryttare har:

– ”Akta dig för hästen-reflexen”. Kan appliceras från allt till bakben, hovar eller en springande hästkropp mot dig.
– ”Ramla av-reflexen”. När vi är påväg mot marken gör vi allt i vår makt för att vrida oss i luften så vi ska landa så bra som möjligt.
– ”Sitt kvar-reflexen”. Om vi kommer riktigt konstigt på ett hinder och hästen tar av försöker vi rädda oss själva genom att släppa tyglarna, luta oss smått bakåt och sträcka ut ena handen åt sidan. Jag är dock tveksam över hur nyttig den här reflexen är egentligen!

2

/ Emma

Det där med självkänsla

Jag tänkte skriva ett inlägg om något jag brinner för, nämligen självkänsla! Att ha en hög självkänsla gör livet så mycket lättare, och en högre självkänsla är ofta något som kommer med åren, men självklart går det att träna sig till en bättre självkänsla också.

För er som undrar vad skillnaden är mellan självförtroende och självkänsla så skulle jag säga att självkänsla innebär vad vi tycker om oss själva, medan självförtroende innebär hur säkra vi är på att göra vissa saker. Det går alltså att ha en hög självkänsla men samtidigt ha lågt självförtroende när vi gör vissa saker vi inte känner oss säkra på. Då har vi rett ut det :)

När jag var yngre hade jag betydligt lägre självkänsla än vad jag har idag. På den tiden brydde jag mig alltför mycket om vad andra tyckte om mig. Idag struntar jag helt och hållet i vad andra tycker om mig, oavsett om det kommer till min personlighet eller mitt utseende. Jag är så säker i mig själv, och jag själv vet att jag är en bra person och då kvittar det vad andra tycker. Den enda gången jag tar åt mig kritik är när jag ska göra något eftersom jag alltid vill bli bättre (exempel ridning, skolarbete, på arbetet mm) men jag skulle aldrig bry mig om någon kritiserade mig som person eller mitt utseende. Tycker någon att jag är ful, ja då får väl den personen tycka det. Det är inget som påverkar mig eller som jag bryr mig om. Tycker någon att jag är störande, ja då får den personen tycka det. Jag har många personer som gillar mig jag kan umgås med istället.

För oss tjejer hänger självkänsla ofta ihop med utseende eftersom vi mestadels blir dömda på grund av det. Numera sminkar jag mig typ aldrig, trots att jag tycker det är kul. När jag handlar gör jag det 95% av alla gånger osminkad i mjukiskläder eller ridkläder. Jag har till och med handlat i pyjamas en gång. När du kommer till det skedet, ja, då kan man garanterat säga att du har hög självkänsla! Kan man inte visa sig utan smink så tycker jag att man har en lägre självkänsla eftersom man bryr sig så mycket om vad andra tycker om ens utseende, men jag förstår dock att många tjejer har svårigheter med just detta. Smink ska aldrig kännas som en del av dig som person, det ska vara ett tillbehör att ha kul med ibland!

Det här är så jag:
1284123048_friends-joey-doesnt-care

Här kommer lite tips från min sida för hur du kan öka självkänslan:
Kom ur komfortzonen: Våga göra saker du tycker är skrämmande, och se att det inte var så farligt som du trodde.
♥ Ta ett steg i taget: Exempelvis när det kommer till smink: Börja med att minska på en produkt i taget när du ska ut, tillslut kan du förhoppningsvis visa dig utan något, och du kommer märka att ingen bryr sig!
♥ Bara sluta bry dig! Gör bara som så att du intalar dig att du ska skita i vad andra tycker om dig. Sluta lägg energi på småsaker och gör saker du tycker är kul och givande istället. I det stora hela, vad spelar det för roll om några personer tycker att du är störande? Absolut ingenting! Umgås med de du gillar istället och rensa ut energitjuvarna.
Lär dig förstå försvarsmekanismer. Finns det någon som brukar trakassera dig? I så fall kan jag garantera att denna person enbart gör det för att hen själv har extremt låg självkänsla. Personer projicerar ofta sina egna känslor på andra för att kunna må bättre själva. Exempel: En person känner sig ful. För att må bättre kallar den en annan person ful och får denna person att känna sig ful istället. Låt dig inte luras av andras dåliga självkänslor! HÄR kan du läsa om olika försvarsmekanismer.

Personligen tycker jag att skolan borde upplysa om självkänsla och diverse försvarsmekanismer tidigt. I så fall är jag säker på att mobbningen hade minskat, och de som blir mobbade hade kunnat förstå varför de blir det. Att det inte är deras fel, utan att det är de andras dåliga självkänslors fel. Fler barn hade kunnat få hjälp och fler hade mått bättre. Varför är det så svårt för skolorna att komma på sådana här metoder i deras anti-mobbning-planer när jag precis kom på det på en sekund?

/ Emma

Pengatabu inom hästvärlden

Har ni någonsin berättat för folk hur mycket er häst kostade i inköpspris? Jag tror knappt att vi har gjort det en enda gång. Det är sällan man berättar om vad en häst har kostat för andra människor.

Jag tror faktiskt att den största anledningen till varför man inte berättar om priset på sin häst är för att man inte vill att andra ska ha förväntningar på en, eller på ryttaren och hästen som ekipage. Om man köper en häst för säg 200.000, så kanske förväntningarna på ekipaget är att dom ska klättra i klasserna snabbt och vara väldigt bra, trots att ryttaren och hästen inte är vana vid varandra. Köper man däremot en häst för 20.000 är nog inte förväntningarna på ekipaget lika höga, det känns lite mer ovisst. Därför kan det nog vara lättare att avslöja inköpspriset om det är lägre.

En annan anledning till pengatabun kan vara att man inte vill känna sig ”skrytig” med vad sin häst kostade. Få tänker ju faktiskt på att personen i fråga kanske har sparat länge eller skär ner på andra bekvämligheter för att kunna ha råd med den fina hästen. Det här med pengatabu är nog ganska vanligt överlag, men personligen tycker jag den märks av extra tydligt i hästvärlden.

9

Vad tror ni pengatabun inom ridsporten beror på? Tycker ni att det finns en pengatabu över huvud taget?

/ Emma

Att våga säga ifrån

Jag måste börja det här inlägget med att tacka för responsen till det här inlägget som jag skrev för några dagar sedan! Riktigt kul att få så bra respons på ett inlägg jag tycker är väldigt viktigt. I det här inlägget tänkte jag spinna vidare lite på samma område: att våga stå upp för att vi är sjyssta mot hästarna!

Jag tycker det verkar som om många vuxna tar för givet att vi yngre personer ska göra som de säger. Som ungdom har man ofta inte samma självkänsla som när man är vuxen, vilket jag själv har erfarenhet av. Min gamla hopptränare behandlade inte Tage sjysst, men jag var för ung och okunnig för att våga säga ifrån. Om samma situation hade hänt idag hade jag skällt ut denne person rejält och tackat för mig med en gång.

En lite liknande situation hände i höstas. En medelålders man ville kort och gott att vi skulle slå in en häst i transporten då den inte ville in. Både jag och Anna sa vänligt men bestämt ungefär att ”Nej, sådana där metoder håller inte vi på med, vi är sjyssta mot djuren”. Denne man blev då antagligen väldigt förvånad över att vi sa ifrån. Som medelålders man kan han inte vara van vid att två unga tjejer vågar säga ifrån (tack vare det ”underbara” patriarkatet vi lever i). Samtidigt blev han sur, kastade ifrån sig grimskaftet och sa ”Nähä, men då kan ni ju göra på er metod och se om ni får in hästen”. När mannen lämnade lastningen tog det max tio minuter innan hästen lugnt och fint gick på. Det säger ganska mycket.

Jag tycker att ni alla, oavsett hur gamla ni är, ska våga lita på er magkänsla! Behandlar någon en häst på ett sätt som ni anser vara osjysst, säg ifrån på ett lugnt sätt. Det inger mer respekt än att börja skrika och gapa (och dessutom ska man vara lugn runt hästarna). För mig kvittar det hur länge personerna i fråga har hållit på med hästar eller hur hög nivå de tävlar på. Inget av detta är ett kvitto på god hästhantering! Det tycker jag är viktigt att komma ihåg, och har man det i åtanke blir det lite lättare att våga säga ifrån till personer som varit längre i branschen än en själv.

3

/ Emma

Klippa eller inte klippa?

Jag vet fasen inte hur jag ska göra med klippning i år eller inte. Förra året klippte jag inte Tage, men i år har han blivit så svettig! Samtidigt så är det ju faktiskt rätt varmt just nu så det är väl inte så konstigt att han blir svettig då med björnpäls.

Jag rider hårdare pass på banan kanske 1-2 ggr/vecka, resten försöker jag hålla mig ute i skogen för att Tage ska fortsätta att vara positiv och glad på ridbanan. Därför känns det lite smått onödigt att klippa honom eftersom passen ute i skogen är mycket lättare än dom på banan… Svårt! Lutar åt att han får ha kvar sin päls tror jag :)

Hur gör ni med klippning i år? 

blinky
Vintern 12/13 var Tagisen klippt, med ett hjärta på rumpan.. ♥ Haha!

/ Anna

Med alla medel – nej tack

Jag tror att vi som håller på med engelsk ridning men ändå försöker oss på att ha en så naturlig och sjysst hästhållning som möjligt kan ses som ganska provocerande för vissa. Vi är liksom mitt emellan de ”olika världarna”. Vi är varken ”hippies” (som vissa nedlåtande kallar NH-hästmänniskor) eller rena tävlingsryttare. Personligen vill jag bli en så bra ryttare/ hästmänniska som möjligt och utveckla mina hästar så gott det går, men jag vägrar att ta mig dit med medel som enligt mig är oetiska. Vare sig det gäller situationer inom ridning, lastning, longering eller övrig hantering.

Vissa ryttare tycker det är helt okej att slå in hästar i transporten när de inte vill gå på, att spöa hästarna över hinder, sparka till dem i magen när de vägrat, eller spänna på dem inspänningstyglar när de inte böjer tillräckligt på nacken eller ryttarna inte kan rida ihop dem tillräckligt väl. Allt detta är enligt mig tvång som orsakar hästen obehag och endast gynnar ryttaren för att den ska kunna komma iväg på sina träningar, kunna hoppa över de höga hindren eller få till den samlade galoppen.

Själv försöker jag mig på ett långsiktigt tänk med hästarna jag rider och hanterar. En lugn lastträning är jag övertygad om lönar sig i längden. Istället för att bestraffa hästen med spö/skänklar när den vägrar tycker jag att man ska analysera sin egen ridning. 95% av alla gånger hästen stannar är det ryttarens fel, om inte så kanske hästen har ont, inte är redo för uppgiften eller helt enkelt inte tycker det är kul. Oavsett orsaken så tycker inte jag det är rätt med bestraffning.

För mig är det helt enkelt inte viktigt vilka klasser jag tävlar, och jag tycker inte att en bra ryttare definieras av vilken nivå hen tränar på. För mig är det så mycket annat som spelar in än tävlingsnivå. Det finns så många ryttare på alla nivåer som kämpar på, är duktiga och sjyssta mot sina djur, och jag ser upp till dessa 1000 gånger mer än personen som vann SM men som är osjysst mot sina hästar.

1

Känner/vet ni någon/några ryttare/hästmänniskor som kämpar på med sina hästar på ett sjysst sätt får ni jättegärna hylla dem i kommentarsfältet :)

/ Emma

Ådriga Boppen

Efter varje ridpass syns Boppens blodådror på kroppen väldigt tydligt, vilket flera personer också har kommenterat. De syns betydligt mer än exempelvis Tages. Jag har inte så bra koll, men någon av er kanske vet: Om hästars blodådror syns extra tydligt, ”betyder” det någonting? Alltså typ att de har bra syreupptagning eller något annat. Det känns som om Boppen har bra syreupptagning så jag kanske bara inbillar mig att ådrorna är ett bevis på det. Jag hittar tyvärr ingen bra bild på hur det brukar se ut, men ni förstår nog vad jag menar.

röv1

Syns era hästars blodådror tydligt efter ridpassen?

/ Emma

Mörker + uteritt

Hallå på er! Jag har det rätt gött i min bloggpaus så jag tänker fortsätta med den, men jag flikar in med ett inlägg.

Jag och Tage red nämligen ut när jag kom hem från jobbet igår. Nu när det är november så är det såklart rätt mörkt vid kvart över 4-tiden, det vet väl alla. Jag slängde på alla reflexer jag kunde hitta(benreflexer, reflexboots, reflextäcke + brösta, reflexväst och pannlampa) och red. Som ni kanske redan vet så måste vi rida på en asfaltsväg för att ens kunna rida ut vilket är tråkigt, men det har aldrig varit några bekymmer. Man får vara väldigt försiktig bara, och rida så långt ut i kanten som det går.

Igår blev jag stannad av en gubbe i bil som sa till mig att jag inte borde rida på vägen i mörkret för att det skett en olycka tidigare(som jag inte hört om, och som dessutom verkar handla om två tjejer som ridit vilse i skogen. Har inte med bilister + hästar + mörker att göra med andra ord). Men vad fasen ska jag göra då? Tage kan absolut inte gå sex dagar i veckan på bana/i ridhus för då skulle jag ha en väldigt sur och trött häst, och jag kan knappast ställa av honom ett halvår. Därför måste jag rida ut, och jobbar man till kl 4 på eftermiddagen så är det mörkt. Jag + hästen är ett fordon som får vistas på vägarna, och det är bilisterna som måste vara försiktiga. Det är klart som tusan att det är en risk att rida i mörker och jag rekommenderar inga omyndiga att rida ut själva av rent säkerhetsskäl. Men vi är väldigt försiktiga och har MYCKET reflexer på oss, så jag vet liksom inte mer vad jag/vi ska göra..? Att bara rida ut på helgen är inte heller något alternativ, för då blir det alldeles för många dagar i rad på ridbanan.

Vad gör ni nu under vinterhalvåret? Håller er till ridbana på veckorna eller hinner ni rida när det är ljust?

tage

/ Anna

En bra och dålig egenskap

En egenskap jag besitter är att jag är alldeles för snäll och godtrogen. Nu kanske ni tänker ”ja, men det är väl bra att vara snäll”. Tyvärr är det inte alltid bra att vara snäll. Jag som är för snäll blir lätt utnyttjad och tagen för given. Som den nyblivna entreprenören jag blivit är snällhet definitivt en mindre bra egenskap eftersom jag som sagt lätt blir utnyttjad. Nu när jag har eget företag måste jag både ställa krav på mig själv (vilket jag alltid gör) och på mina kunder (de ska kunna betala för sina tjänster, vi ska ha bra kontakt osv). Jag måste våga ta betalt för det jag gör och inte anpassa min prissättning efter någon annan. Nu har jag medvetet valt att lägga mig lågt i prisklassen eftersom jag inte direkt har någon utbildning inom ridsporten, men jag är ändå tillräckligt kompetent och pedagogisk för att kunna ta mer betalt än vad jag gör idag. Vill jag höja priserna så kommer jag göra det, utan att tänka på någon annan än mig själv. Jag måste börja värdera mig själv högre och sluta bry mig så mycket om andra i min omgivning, för jag får ändå aldrig något tillbaks.

Eftersom jag har ett stort behov av att vara snäll och omtänksam, men ändå måste bli tuffare, har jag (och Anna) äntligen anmält oss som blodgivare. Vi har sagt länge att vi ska anmäla oss men glömt bort det. Nu är det i alla fall gjort och i december ska vi på ett första besök på blodcentralen och förhoppningsvis kommer vi kunna ge blod. Vi ska också anmäla oss till donationsregistret och som stamcellsdonatorer. Nu när vi har gjort detta känns det lite lättare att bli tuffare i vardagslivet, för jag vet att jag verkligen är snäll och omtänksam mot de som verkligen behöver det.

Tro nu inte att jag kommer bli en otrevlig person i vardagslivet. Det skulle jag aldrig kunna bli eftersom jag är en trevlig person in general. Däremot ska jag se till att inte bli utnyttjad och tänka mer på mig själv. Nu kör vi!

Jag borde inspireras av Boppis. Han vet verkligen hur man biter ifrån ;)
++

/ Emma

Hur vi longerar

Ni som läst vår blogg ett tag är säkert bekanta med vårat hästtänk. För er som inte är det kan det sammanfattas med att vi rider engelskt men försöker göra det så naturligt och sjysst för hästarna som möjligt. Detta speglas även i sättet vi longerar.

Vi brukar inte longera sådär jätteofta. Max en gång i veckan och då gör vi det antingen för att de ska bli av med eventuell överskottsenergi eller bara få jogga utan ryttare på ryggen. När vi longerar har hästarna antingen på sig träns eller grimma. Inget annat förutom detta och longerlina används. Vi är inga fan av inspänningstyglar eller andra ”selar” som kan användas inom longering och tycker gott och väl det räcker med träns/grimma. Vart huvudet befinner sig struntar vi i, men våra hästar jobbar alltid på väldigt fint med rygg och bakben när vi longerar. Ofta sänker de huvudet litegrann också, även om de går mer öppet än vad majoriteten säkert föredrar (numera verkar ”ju mer bakom lod desto bättre” vara standard hos många, men inte hos oss). När vi varit inne på Husaby Hästklinik för hältutredning har grabbarna alltid fått beröm av veterinärerna för att de jobbar på så fint i longeringen, trots att de bara har grimma på sig. Det är ett ganska bra bevis på att det fungerar alldeles utmärkt att longera utan hjälpmedel!

Vill vi kunna inverka mer på hästarna (samling, ökning, sidvärtes osv) tömkör/tömlongerar vi dem istället. Jag tycker att tömlongering är ett mycket bättre alternativ till longering än att använda inspänningar/selar.

Tömlongering sommaren -11. Hittade tyvärr ingen bild från när vi longerar ”vanligt”.
bo

Hur longerar ni?

/ Emma

3 saker vi stör oss på

Igår satt jag och Anna och diskuterade olika saker vi stör oss på. Vi är två personer som väldigt lätt stör oss på olika saker och eftersom jag är väldigt PK/icke-konservativ blir det ännu fler saker jag stör mig på. I alla fall, varför inte starta upp veckan med att vädra sina negativa åsikter litegrann? ;) Här kommer 3 saker vi stör oss på:

Föräldrar/andra personer som kallar sina barn prinsessor: Ja, av någon ”konstig” anledning är det nästan bara flickbarn som får ett kungligt epitet. Det är inte lika många som kallar sina pojkar för ”prinsar”. Det senaste så har det känts som om verkligen 90% av alla nyblivna föräldrar/anhöriga ska skriva ”grattis till prinsessan” eller ”idag kom vår prinsessa”. Nej, era barn kommer aldrig bli någon prinsessa hur mycket ni än älskar dem! Det är bara ni själva som ser dem som prinsessor (fast gör ni ens det, med handen på hjärtat?) så kom på något annat att kalla dem för, om det nu inte räcker med deras namn.

• Personer som kallar deras barn/djur osv för fisar. Haha, denna punkt kom Anna på. Hon tycker (och jag kan verkligen hålla med) att det är irriterande när folk kallar deras barn och djur för fisar. ”Åh min lilla fis var så duktig idag” till exempel. Alltså, tycker dessa personer på riktigt att ”fis” är ett gulligt ord? Nej, det låter bara äckligt.

• Personer som är konservativa gällande könsroller. ”Boys will be boys”. NEJ. Alla får vara som de vill utan att behöva placeras in i en speciell könsmall. Tyvärr lär samhället ut redan från början hur pojkar ska vara och hur flickor ska vara, och jag tycker det är vidrigt. Ännu mer störande är det att personer som själva är föräldrar inte förstår problemet med att behandla pojkar och flickor olika. Vi kommer aldrig få en jämställd värld om det ska fortsätta såhär. Förhoppningsvis är vår generation vettigare än de flesta konservativa vuxna som uppfostrar barn idag, men det tvivlar jag tyvärr på att de flesta av oss är.

Bästa bilden:
10751732_10152570219033090_155554848_n

Håller ni med? Kanske vill ni fylla på listan ytterligare? ;)

/ Emma

Ett vinterproblem

Jag har ett riktigt i-landsproblem. Så fort temperaturen understiger 7 grader celsius, alternativt om det blåser mycket, så börjar mina ögon rinna som bara den! Det är verkligen sjukt irriterande när jag rider, för dels ser jag knappt någonting, och dels är det inte så bekvämt. Jag har riktiga problemögon när det kommer till rinnighet, men däremot är jag den enda i familjen utan synfel så jag drog inte nitlotten helt ;) Detta problem gör dock att jag ogillar vintern ännu mer än vad jag redan gör. Finns det något sätt att få ögonen att sluta rinna vid kyla/blåst? Antagligen inte.

Gammal bild som verkligen illustrerar mitt problem, haha.
emma12

Är det någon mer som också har detta i synnerhet ”vinterproblem”? 

/ Emma

Hästar och transporter

En sak som jag har tänkt på är att många tar för givet att hästar ska vara lättlastade. Visst, det är såklart betydligt bekvämare för oss människor med hästar som knallar på transporten med en gång, men är det så konstigt att många inte gör det?

Personligen tycker jag snarare det är konstigt att hästar faktiskt går på transporten över huvud taget. Tänk att ett så stort djur (som dessutom är klaustrofobiskt) ska gå in i ett minimalt utrymme och dessutom behöva åka och vingla runt där bak. Det kan inte vara så trevligt. Faktiskt tycker jag det är helt otroligt att detta ens fungerar med våra stora och underbara djur, som gör allt för oss.

Vi har en lättlastad och en ganska svårlastad häst (det går i perioder). En sak som jag har lärt mig är att det absolut inte går att stressa in en häst i transporten. Om vi faktiskt tänker efter över vad det är vi ber hästen om så tror jag att fler kan förstå hästar som är svårlastade och behöver mer tid på sig. På grund av detta så blir jag sjukt provocerad av folk som försöker tvinga hästen in i transporten med hjälp av våld. Blir äcklad av vissas hästsyn!

IMG_0229

/ Emma

Inomhus- VS utomhushäst

Jag tror att de flesta hästar är lite bättre antingen inomhus eller utomhus när det gäller tävling. Kanske i synnerhet när det gäller hoppning eftersom det blir så stor skillnad på banorna. Utomhus är ridbanorna oftast betydligt större än inomhus vilket innebär längre distanser och längre svängar till hindren. Inomhus kan hindren komma betydligt snabbare.

Många tror nog att Boppen är den perfekta utomhushästen eftersom han är så stor med en stor galopp. Jag tycker dock faktiskt att han är lättare att rida inomhus på mindre banor. På tävlingar i ridhus har han inte lika mycket plats att bli lång på, vilket han kan bli utomhus när man måste galoppera på lite mer för att undvika tidsfel. Dessutom brukar distanserna stämma bättre inomhus av samma anledning. Eftersom han är så lydig tycker jag bara det är härligt att få svänga lite extra ibland.

5 5

Är era hästar bäst inomhus eller utomhus?

/ Emma

Ridning dagarna innan tävling

De två dagarna innan jag tävlar brukar jag föredra att ha följande upplägg på Boppens ridning/träning:

Två dagar innan: Två dagar innan tävlingen vill jag rida ett ordentligt dressyrpass. Det behöver inte vara svinlångt, men jag vill rida på banan och känna att gas, broms och styrningen funkar, samt att han känns mjuk och fin i kroppen. Vad jag jobbar på för dagen beror på hur han känns, men jag vill avsluta med en lydig, mjuk och avspänd häst.

En dag innan: Dagen innan tävling föredrar jag ett joggingpass ute i naturen med trav och galopp på grus/skogsvägar. Ett kravlöst pass så han får springa av sig litegrann och blir mjuk i kroppen.

Varför gillar jag det här upplägget då? Dressyren två dagar innan är en bra check för hur jag vill att han ska kännas på tävlingen. Eftersom dressyr kan ge lite träningsvärk om det är ett ordentligt pass vill jag inte rida det dagen innan. Ett joggingpass emellan dressyrpasset och tävlingen tycker jag är superbra för att få bort eventuell träningsvärk samtidigt som tillräckligt med energi sparas till tävlingen utan att han blir överenergisk :)

1

Hur lägger ni upp träningen innan tävling för era hästar?

/ Emma

Det är bara att göra´t

Det här blir vårat första år som hästägare utan ridhus. Vi har varit bortskämda med det förut och fy vad skönt det är att ha ridhus under hösten och vintern de mörka, kalla, blåsiga och snöiga dagarna. Det kommer inte bli roligt med en vinter utan ridhus men det är bara att köra på!

Hela oktober har det verkligen blåst, regnat och varit allmänt dåligt väder här, vilket inte är så motiverande. Så man kan säga att vi har fått en liten försmak på hur jobbigt det är att vara utan ridhus. Nu är det bara att pallra sig ut trots att det regnar och blåser, även om det hade varit allra goast att ligga inne i soffan. Men, att chilla går inte att göra om man vill utvecklas med sin häst. Det går inte att låta hästen vila tre-fyra dagar i veckan om man vill utvecklas tillsammans (förutsätter att hästen är vuxen och frisk), utan det är bara att bita ihop och köra, även om man är omotiverad.

Efter Boppens skada han fick i somras har jag kämpat hela hösten för att han skulle komma tillbaks i form så snabbt som möjligt. Första tävlingen vi startade slutade vi på fjärdeplats, trots att vi bara hopptränat två gånger innan. Hade detta varit möjligt om jag bara ridit halvdant några gånger i veckan? Svar: nej. Hela hösten har vi kämpat på i ur och skur med varierande träning, och det lönade sig! Nu känns detta förjäkla bra och jag blir ännu mer motiverad att fortsätta träna även om jag verkligen hatar den här årstiden, och jag hatar att inte ha ridhus. Dygnet består av 24 timmar och de regniga dagarna tycker jag gott och väl att vi utan ridhus kan spendera en timme på hästryggen, för de resterande 23 timmarna är vi trots allt varma och torra.

/ Emma

Markbom på tävling

På lördagens tävling var det markbom framför hindret (inte under) på alla hinder. Det har jag aldrig varit med om på tävling förut. Anna blev så konfundersam och undrade om det ens är tillåtet att ha så på tävling. Hon har för sig att en banbyggare som brukar bygga på VoRF har sagt att man inte får ha så. Han har i så fall sagt att har man en markbom framför ett räcke räknas det som en oxer osv. Om detta stämmer så hoppade jag i så fall bara oxrar/trippelbarrar på tävlingen i lördags ;)

Här kan ni se vad jag menar:

Jag som ryttare bryr mig inte direkt om det är markbom framför hindren jag hoppar eller inte. Bopps hoppar lika bra ändå, men det kändes ändå lite konstigt eftersom jag aldrig varit med om det tidigare. Ett räcke som hoppades åt båda hållen hade markbom på båda sidorna, och det kan väl ändå inte vara tillåtet på tävling?

Finns det någon av er där ute som har koll på ifall detta är tillåtet eller inte på tävling?

/ Emma