De är bara vanliga människor

Två av mina favoritprogram är Paradise Hotel och Big brother, vilka jag följer både på TV:n och i sociala medier. Gemensamt för dessa program är hur extremt mycket näthat som drabbar deltagarna. BB-deltagarna har turen att slippa se detta än, men tillslut kommer de också få reda på vad folk tycker om dem. Jag tycker i alla fall att detta är vidrigt. Tydligen kan så många stå för vad de tycker också eftersom de hatar via sina facebook/instagramkonton. Det är väldigt intressant att se hur stor andel av svenskarna som ändå har såpass dålig självkänsla att de måste projicera sina känslor på andra oskyldiga, vanliga människor.

De flesta har nog någon gång drabbats av näthat, men det som drabbar dessa dokusåpadeltagare är bara sjukt! Det är riktigt grova trakasserier, mobbing och i vissa fall även hot. Vidrigt! Jag hoppas att deltagarna är såpass starka att de kan skaka av sig det som sägs om dem, men tyvärr tvivlar jag på att alla är det. Jag tycker att man i grundskolan borde lära eleverna VARFÖR folk blir mobbare. Alla som mobbar/trakasserar andra har dålig självkänsla och behöver trycka ner andra för att känna sig bättre. På så vis kan vi ha förståelse för dem och kanske hjälpa dem att bygga upp självkänslan.

En annan sak jag tycker är vidrigt är folks nättrakasserier mot Jimmie Åkesson nu när han har blivit sjukskriven pga utbrändhet. Tydligen är det helt OK att skämta och bli glad över att en annan människa har blivit sjuk. ”Rätt åt honom”, liksom. Det många glömmer bort är att Jimmie vid sidan av politiken också är en helt vanlig människa, med familj och hem som han såklart vill orka ta hand om. Jag röstar inte på SD själv, men sjukdomar är ingenting jag tycker att man ska önska någon. Dessutom är det inte mestadels Jimmies ”fel” att 13% röstade SD i valet. Han har inte tvingat någon att rösta på hans parti, utan 13% valde frivilligt att rösta på hans parti. Skyll i så fall resultatet på dessa personer, eller på de andra partierna som uppenbarligen inte hade en tillfredsställande politik för dessa 13%.

10

Ja, det här blev lite off-topic från hästinläggen, men jag är bara så trött på att personer med dålig självkänsla ska näthata andra personer. Som jag har skrivit förut så tycker jag att ”stärk din självkänsla” eller något liknande ämne, borde införas i grundskolan. Jag tror faktiskt att mycket av hatet i Sverige hade minskat då. För det är ju faktiskt så, att de personer med hög självkänsla har inget behov av att trycka ner andra!

/ Emma

Mina höga krav inför nästa häst

När man letar häst och hittar någon man klickar med till 100% på provridningen kan det vara lätt att glömma bort vilka nackdelar den där hästen också antagligen besitter. Vilken häst är perfekt liksom? Efter erfarenhet från våra två djur kommer här en lista med krav som nästa häst väldigt gärna får besitta. Om inte alla kan bockas av blir det inget köp! ;)

• Den måste vara lättmockad. Helst ska bajset vara i ett hörn och kisset samlat på ett annat ställe. Allra helst ska hästen såklart knappt släppa ut någon avföring alls i boxen, hehe. Efter åratal av mockande hos grishästar som antingen bajsar/kissar lika mycket som en elefant eller springer runt och gömmer allt bajs i hela boxen så är det ett måste med lättmockad häst!

• Den får absolut inte vara nervig. Pigg, gärna. Nervig, absolut inte! Det hade varit mycket skönt om nästa häst hade gått att rida på utan att fara i taket för att en pytteliten fågel flyger iväg 100 meter bort. Går det att ordna månntro?

• Den måste vara lättlastad. Well, efter att ha stått i två timmar och väntat på att en viss röding skulle knalla på transporten innan en tävling vore det väldigt skönt med en häst som bara knallar på.

• Den ska ha perfekt hull. För Elfstrands-systrarna verkar det inte gå att få en häst som håller den gyllene medelvägen här. Antingen ser de ut som fölmärrar året om, eller så är de spinkisar så man själv måste leka feeder. Lagom är ett mycket bra ord som gärna får appliceras på vår framtida häst.

• Den får inte vara klantig. Det är en mycket trevlig känsla att äga en häst som aldrig haft några förslitningsskador i vår ägo (peppar, peppar). Det är en betydligt mindre trevlig känsla när denne egentligen så friska häst ständigt skadar sig i hagen. Allt i från massor av hovbölder och stengallor till större skador som senskada eller 4 in 1 hasskada. Klantig är bara förnamnet på vår store älg. Nästa häst måste vara foglig i hagen och ha koll på samtliga ben. Klart den får busa, men HÅLL DIG FRISK för tusan!

• Den ska vara lätt att fånga i hagen. No words are needed to explain this!!
3

Vad har ni för krav på era framtida hästar?

/ Emma

En liten ryttarlista

Vilka anser du är dina styrkor inom ridningen? Dressyr överlag! Att få hästar lösgjorda, starka, balanserade och lydiga. Jag är van vid att rida svaga/outbildade hästar, och att få dem att utvecklas snabbt i dressyren är nog min starkaste sida. Överlag tycker jag att jag har en bra känsla.

Vilka anser du är dina svagheter inom ridningen? Den största svagheten är min skänkel även om den har blivit bättre. Jag har svårt att trampa ner den och få den stabil, vilket grundar sig i att jag gick på tå och hade för korta hälsenor när jag var liten. Än idag har jag för korta muskler i vader och baksida lår, men jag försöker stretcha så ofta jag kan även om jag tycker det är pisstråkigt. Ibland blir jag lite feg också. Jag har svårt för att ”kasta hjärtat före och hoppa sedan” så att säga.

Vad brukar du få beröm för ridmässigt? Eftersom jag mestadels lägger upp hoppfilmer här så brukar jag online mest få beröm för att jag rider mjukt, fint och rytmiskt. IRL (exempelvis på tävling) får jag oftast beröm för att Boppen ser så välriden, mjuk och smidig ut trots sin storlek.

Beskriv din drömhäst: STOR! Mjuk och balanserad att rida med fina gångarter och bra hopp. Okomplicerad och skadefri. Varken för het eller för lat och ej nervig/tittig. Snäll i all hantering, mysig att hålla på med och snäll att rida ut på. Gärna gråskimmel eller brun. Finns det någon sådan här helt perfekt häst i världen undrar jag, haha ;)

7

/ Emma

Tages plus och minus

Min kära lilla pålle som vi har haft i hela sju år nu har såklart sina positiva och negativa sidor. Jag tänkte att jag skulle lista(en del av) dom!

Negativt: 
- Han är jobbig att mocka åt. När man går in i stallet och ser boxen så ser den antingen mockad ut, eller så ser man max en skithög. Men nej, sen när man väl börjar gräva så ligger all skit utspridd UNDER spånet så man får mocka i all evighet. Varje dag. Trots att han står inne 8h/dag.. Ser ingen skillnad från förr när dom stod inne ungefär 12-14h.

- Han är en humörshäst. Man märker direkt när han inte vill jobba och har en dålig dag. Då blir det mycket tjurerier ;) Mycket roligare när han är positiv och glad, och det är han faktiskt oftast!

- Kan vara svårlastad. Ibland så går han i princip rakt på, men ibland har han sina jobbiga dagar. Det jobbiga är att man inte kan planera exakta tider så vi får alltid räkna med en halvtimmes lastning minst.

- L A T. Behöver nog inte skriva mer, hehe. Fast det är visserligen också positivt, för då måste jag rida arslet av mig och kämpa jäkel, men det hade ju vart gött att kunna slappna av lite någon gång ;)

Positivt: 
+ Han är extremt snäll!! Alltid snäll att ha att göra med. Snäll att rida. Snäll att göra i ordning. Snäll att sko. Snäll att leda. Snäll att duscha. SNÄLL SNÄLL SNÄLL ♥

+ Han blir tokig vid hoppning. Det är i och för sig både kul och lite asläskigt för mig som är hopprädd. Men mest kul, för den tokiga sidan får man inte direkt se i dressyren hihi!

+ Han är så SÖT!! Ja, det är jättepositivt för jag blir så glad och alldeles varm i magen varje gång jag ser honom och jag vill helst pussa sönder hans söta lilla mule varje gång ♥

Kul att jag kom på fler negativa än positiva sidor, haha! Men Tage är en väldigt bra häst, för alla dessa sidor formar ju just honom. Jag älskar att jag kan slänga upp vem som helst på hans rygg och vara helt trygg med det, för jag vet att han inte gör något. Han är en sån mysig och personlig häst och han är så charmig! Bästa röda köttbullen :D

IMG_2572.JPG

Vad har era hästar för positiva- och negativa sidor? 

/ Anna

Vikten av bra sittande utrustning

Med åren har jag verkligen lärt mig hur viktigt det är med rätt sittande utrustning. En liten detalj kan påverka otroligt mycket både i ridningen, men framför allt hos hästens välbefinnande. Därför tycker jag vi som hästägare är skyldiga att fixa en så bra anpassad utrustning som möjligt åt våra hästar.

De flesta vet nog om att en illaliggande sadel kan orsaka både obehag och skador hos hästen, men det finns andra typer av utrustning som kanske inte är lika självklara. Bettstorlek är ett sådant exempel. Jag tror att extremt många rider med för långa bett till sina hästar, och jag lovar att detta påverkar både häst och ryttare negativt. För några år sedan bytte vi bettstorlek på Tage, från 12,5 till 11,5, och han blev en helt annan häst att rida! Mycket stabilare i formen och det märktes att han trivdes betydligt bättre med den nya bettstorleken. Andra exempel är nosgrimmor som sitter för långt ner eller för hårt. Ja, det finns väldigt många exempel på hur utrustning kan sitta fel och orsaka hästen obehag. Är man osäker på hur något ska sitta tycker jag det är bäst att fråga någon kunnig :)

På grund av att jag har dessa värderingar tycker jag det är extremt tråkigt med folk som har en hästsyn i stil med ”Ja, men han dör inte av att ha ett för långt bett eller hårt spänd nosgrimma”. Nej, det finns många saker som inte dödar men som orsakar obehag. Det är ju ungefär samma värdering som om jag skulle säga ”Ja, men hon dör inte av att bli slagen av sin sambo, så det är lugnt”. I mina ögon är i alla fall hästar värda lika mycket som människor, och förtjänar därför vår omsorg. Det bästa med bra sittande utrustning är att utrustningen inte behöver vara den allra dyraste eller snyggaste vi köper. Det enda hästrana bryr sig om är att det är bekvämt för dem.

6

/ Emma

Märkes- och smalhets i stallet

Enligt en undersökning av Carolina Lunde finns det ett ohälsosamt smalhets- och utseendeideal i stallet bland unga tjejer (kroppsfixering samt klädes/utrustningsfixering). Matilda har även skrivit endel om detta! Här kommer ett par citat lånade från texten:

- De ganska förskräckande resultaten från studien avslöjar nämligen att tjejer som rider är mer negativa till sina kroppar än flickor som utövar andra idrotter.

– En tredjedel uppgav att det var mycket viktigt för dem att se så bra ut som möjligt när de är i stallet. Det finns en press att ha ”rätt” kläder och utrustning. Hela 80 procent inom ridsporten angav det, jämfört med 40 procent inom andra idrotter.

Jag tycker det är väldigt bra att en undersökning som denna har gjorts, och därför tänkte jag lägga till lite egna tankar kring det hela!

När det kommer till smalhets så läste jag i kommentarsfältet i artikeln att vissa ridskolor har ”invägning” av ryttarna kanske en gång/termin. Detta tycker jag bara är ren idioti! Det enda detta bidrar till är sänkt självkänsla och ätstörningar. Som ridlärare har man väl för tusan ett ögonmått och kan se att de kraftigare ryttarna kanske inte ska rida de små ponnysarna? Dessutom, vikt är bara en siffra. Jag tror att en häst mycket hellre har en 80 kg balanserad ryttare på ryggen än en ryttare på 50 kg som skumpar runt.

Märkeshets och utseendehets märkte jag inget av under min ridskoletid för cirka 10 år sedan. På den tiden kändes det som om alla struntade i vad de hade på sig. Jag är faktiskt ganska säker på att alla hästbloggar har bidragit till den ökade utseendehetsen. För i mina ögon känns det som om denna hets är något som skapats de senaste 5-6 åren kanske, och det var ungefär då som de första hästbloggarna startades.

Hur ska dessa uppenbara problem lösas då? Jag tycker först och främst att unga tjejer ska få träning i att stärka sin självkänsla. Gärna obligatoriskt i skolan! Av egna erfarenheter vet jag att självkänslan inte är superhög i yngre ålder, och med en stark självkänsla struntar man i vad andra tycker om en själv och sitt utseende. På så vis behöver man inte bli lika drabbad av denna hets. Sedan tycker jag att det ska finnas fler policies på ridskolor/ridklubbar när det kommer till mobbing och beteende. Vad är viktigt i stallet och vad är inte viktigt (utrustning) liksom. Det bör även ingå i teorin hur vi ryttare kan ta hand om vår egen hälsa, att vi måste äta bra mat och må bra både fysiskt och psykiskt för att orka med våra ridlektioner. Och till sist: Slopa alla invägningar för guds skull! Det är viktigt att ridlärare/tränare är bra förebilder och inte förespråkar utseendehets.

1

Jag själv har inte upplevt denna hets under min ridskoletid, men det var en annan tid då, och vår ridskola var liten och mysig. Jag kan tänka mig att det är värre i större stall. Idag har jag så fruktansvärt hög självkänsla att jag inte bryr mig ett skit om vad andra tycker om mig/hur jag är klädd osv. Kanske är det exempelvis därför jag kan åka och handla på ICA i pyjamas utan problem. Visst tycker jag det är kul att piffa till både mig själv och hästen ibland men jag gör det för att det är kul och inte för att jag känner mig tvungen till det. Den inställningen borde fler jobba på för att få! I vilket fall som helst tycker jag det är tråkigt att så många verkar påstå att detta problem inte finns. Forskningen visar på denna dåliga trend. Det är ren fakta att dessa problem finns, och det är bara för oss att försöka vända trenden! Bara för att vi själva inte blivit utsatta betyder inte det att vi har rätt att förminska andras erfarenheter.

Vad tycker ni? Har ni någon erfarenhet av detta och hur vi kan lösa det? Känner ni en press av att vara snygga, smala och ha ”rätt” utrustning i stallet?

/ Emma

Mat på tävling

Matilda har bland annat skrivit lite om det här med ryttares hälsa på sin blogg, och att det ofta är dålig mat på tävlingsplatser. Jag själv kan bara hålla med!

Vad är det för mat som brukar finnas på tävling egentligen? Godis, kakor, vitt bröd, toast, korv med bröd och (förhoppningsvis) en dagens lunch som kanske inte ens är optimal egentligen. Köper man då denna skitmat/sötsaker trots att man ska prestera och behöver hålla både kropp och knopp i form? Ja, tyvärr gör man ju det.

Personligen har jag svårt att äta just när jag tävlar. Jag tror inte att jag blir nervös, men kanske blir jag det ändå inombords eller är så fokuserad att min hjärna inte får igång några hungerkänslor. Har jag inte med mig någon egen mat blir det därför lätt att jag köper en chokladkaka eller en korv att äta ”bara för att” hålla blodsockret uppe. De senaste åren har vi dock blivit bättre på att ta med oss egen mat till tävlingen. Ofta äter jag frukost i bilen på väg till tävlingen, och sedan har vi med oss sallad att äta efter första klassen. På så vis får jag i mig mycket bättre näring och håller blodsockret på en jämn nivå istället för att det ska rusa upp eller ner. Sallad är dessutom lättätet för oss som har svårt att äta på tävling. De här två målen tycker jag räcker om man har en/ett par hästar att rida två klasser på, men är man på tävlingsplatsen hela dagen eller har många hästar att rida behövs det såklart mellanmål också.

Tävlingsplatser borde sälja mer frukt, proteinbars, grövre smörgåsar och bra mat till ryttarna! Jag är ganska säker på att vi ryttare är de idrottare som överlag bryr oss om vår egna hälsa minst av alla idrottare. Vad hästen äter och hur den tränar är viktigt, men det kvittar att vi trycker i oss skräpmat när vi ska prestera!

6

Vad tycker ni om mat på tävlingsplatser? Håller den måttet hos er? Brukar ni ha med egen mat när ni tävlar?

/ Emma

Ridning – så mycket en känsla

När jag rider reflekterar jag väldigt sällan över mina hjälper (hur jag ska göra den här öppnan osv), utan jag bara gör dem utan att tänka. Det roligaste med ridningen är att det krävs så mycket egen känsla för att lyckas. En känsla för vad som behöver göras här och nu. Den största utmaningen är att alla hästar är olika och det finns nog ingenting/inga hjälper som funkar på precis alla hästar i världen. Som ryttare måste man då kunna anpassa sin ridning och pröva olika lösningar för att se vad som funkar på hästarna man rider.

Det är också detta som jag tycker är det klurigaste med att vara instruktör. Jag har ridit så länge nu och vet precis hur det ska kännas när hästen går bra och hur jag ska få hästen att komma dit. Men, att förklara detta i konkreta termer för mindre rutinerade ryttare kan vara svårt. Nu tycker jag att jag är pedagogisk och lyckas bra med detta ändå, men just den här känslan både för hur hästen arbetar och hur man som ryttare bör anpassa sig är nog ingenting som går att förklara. Den känslan kommer automatiskt med tiden och efter mycket träning.

4

Detta kanske var ett lite luddigt inlägg, men jag tror ni rutinerade ryttare förstår mig ändå, och ni som inte är lika rutinerade: Ni kommer förstå om ett tag :)

Ni som ridit ett tag, upplever ni också den här känslan av att inte behöva tänka utan att veta ändå? Det är lite samma sak som att köra bil. Numera sitter allt i ryggmärgen och jag behöver aldrig tänka efter, men i början var det inte lika lätt.

/ Emma

”Amatörer kan inte kritisiera proffs”

Förra veckan skrev jag om påståendet ”Det går aldrig att tvinga en häst till någonting” och idag tänkte jag ge mig på ett nytt påstående. Nämligen ett återigen otroligt vanligt påstående, ”amatörer kan inte kritisera proffs”. Anledningen till detta ska då vara att proffs kan så mycket mer än amatörer. Vissa personer verkar se ryttare på elitnivå som gudar som aldrig kan göra fel, och som vet allt. Well, jag håller inte med!

Jag tycker det är självklart att alla ska få kritisera vad/vilka de vill så länge det hålls sakligt. Av det jag märkt så blir vissa proffs ofta kritiserade av oss ”vanliga” ryttare pga att vi har ett högt etiskt tänk gällande hästhållning. Vi tycker exempelvis inte det är OK att rida hästar i rollkur eller med blå tunga pga syrebrist, medan vissa professionella människor verkar tycka detta är okej. Kort och gott har endel av oss en annan hästsyn än vissa proffs (och andra amatörer också för den delen), och vill då ifrågasätta den hästsynen.

Och en annan synvinkel på det hela: De som rider på elitnivå är givetvis duktiga ryttare, men bara för att de är duktiga på att rida behöver de inte vara jättekunniga inom hästämnet i övrigt. HÄR finns det bland annat bevis på att proffs är dåliga på att avläsa hästars stressnivå och vad som är bäst för dem. Dessutom, vissa som arbetar med hästar professionellt tror jag tar till ”hårdare” metoder med sina hästar för att exempelvis nå ett visst tävlingsmål. Inget konstigt med det eftersom de lever ekonomiskt på sina hästar, men det är också just därför många av oss ”amatörer” har ett bra etiskt hästtänk. Vi bryr oss inte så mycket om pengar och resultat, vi vill mest ha kul med våra harmoniska hästar.

Och tillsist: Det finns otroligt många amatörer som är såå duktiga ryttare och hästmänniskor. Alla vill eller har inte möjlighet att tävla på elitnivå, men trots detta kan man fortfarande vara ruskigt kunnig. Därför tycker jag givetvis att amatörer kan kritisera proffs. Proffs vet helt enkelt inte alltid vad som är bäst för hästen.

Vad säger ni, tycker ni att amatörer har rätt att kritisera proffs?

Observera att detta inlägg inte är riktad mot någon speciell ryttare/person utan det är generaliserat. Jag vet att det finns många ryttare på elitnivå som tar väl hand om sina hästar, men långt ifrån alla gör det, precis som det finns rötägg bland amatörer också.

/Emma

En träningsvecka

Vi fick en frågan om hur en träningsvecka ser ut för våra hästar, så jag tänkte att jag lika gärna kunde ta det i ett inlägg :) Vi försöker att variera arbetet så mycket som möjligt. Dels för att det är bra för hästarnas muskler att göra lite olika, och för att hästarna ska tycka att det är kul!

Såhär kan en träningsvecka se ut för Tage: 

Måndag: uteritt
Tisdag: dressyr(har träning varannan vecka)
Onsdag: markarbete
Torsdag: uteritt
Fredag: vila/skritt
Lördag: hoppning
Söndag: uteritt/markarbete eller dressyr

Jag försöker att inte vara på banan för många dagar i rad, och uteritter har vi börjat uppskatta enormt mycket så det blir det minst 2 stycken i veckan, gärna 3. Något pass på banan kan jag byta ut mot longering/tömlongering också, tycker det är nyttigt att se hästen från marken med :) Något uterittspass brukar bli lite konditionspass och dom andra brukar vara lite mer ”vanligt” med skritt, en del trav och en del galopp.

Såhär kan en träningsvecka se ut för Boppen:

Måndag: uteritt – kondition
Tisdag: dressyr
Onsdag: hoppning
Torsdag: uteritt – klättring
Fredag: vila/skritt
Lördag: uteritt eller markarbete
Söndag: dressyr

Ibland byts ett av helgens pass ut mot tävling och då blir hela veckoschemat lite annorlunda. Vi hoppar i alla fall 1, max 2 gånger varje vecka, och rider ut 2-3 gånger. Sedan anpassar vi resten av dagarna till hur hästarna känns, vad vi behöver jobba med och vad vi själva känner för :)

hdsjhds

Hur brukar ni lägga upp träningen på en vecka?

/ Anna

Sekretess kring veterinärjournaler

Hejsan!
Lång historia kort, vad anser ni om sekretessen kring hästars veterinärjournaler? Jag har personligen råkat i kläm här nu och undrar om ni har någon erfarenhet av det?http://maggiefunk.se/2014/september/veterinarer-och-journaler.html
Ni har ju ändå haft lite problem (tyvärr, fy FAN vad det är tråkigt!) med era hästar så ni kanske hamnat i den sitsen någon gång?

Som du skriver har vi haft endel problem med skador på våra djur, men vi har nog ändå haft tur med ärliga säljare. Boppen är egentligen en väldigt frisk häst av sig, och alla hans skador har berott på att han är en stor klumpeduns i hagen. Tage däremot har inte kroppen med sig egentligen och har lättare för att bli ”utsliten”. Han har en pålagring på ena si-leden och en vid manken. Detta upptäckte vi efter att vi köpt honom (några år senare) MEN dessa kan lika gärna ha uppkommit hos oss. Så jag tror verkligen att de som sålt hästar till oss har varit ärliga.

Men nu till vad jag tycker om sekretessen! För er som inte vet så får inte veterinärer lämna ut uppgifter om ett djur som de behandlat för 5 år sedan och framåt (enligt Maggies inlägg). Jag tycker i ärlighetens namn att det är en ganska konstig regel. Den gynnar inte ärliga köpare/säljare, men framförallt inte djuren. Däremot gynnar regeln oseriösa säljare, men kanske även veterinärer. Den enda logiska anledningen jag har till att denna regeln finns är att det ska underlätta för veterinärerna. De kanske skulle tycka att det var jobbigt att ständigt få informera nya köpare samtidigt som de har sitt jobb att sköta. Jag tror att det hade varit mycket rättvisare mot hästköpare och hästarna om denna regel slopats. Hästarna hade nog behandlats på ett mer rättvist sätt istället för att kanske drogas innan provridningar och ständigt säljas vidare trots att de kanske har en skada de lider av.

Riktigt tråkigt att du har hamnat i kläm Maggie! Jag hoppas att det löser sig för dig. Kanske finns det några läsare som är mer insatta i detta eller har egna erfarenheter? Berätta gärna!

/ Emma

”Det går aldrig att tvinga en häst till någonting”

Citatet i rubriken är ett oerhört vanligt citat som jag är väldigt trött på. Givetvis går det att tvinga hästar att göra saker de inte vill, precis som det går att tvinga människor att göra saker de inte vill. Gällande båda arterna kommer vi välja den minst ”smärtsamma” aktiviteten som erbjuds.

Om vi tar en häst till exempel. Anta att ryttaren försöker få den att hoppa ett högt hinder. Hästen vill inte hoppa. Ryttaren börjar då slå den hårt med sitt ridspö. Hästen kanske då överväger dessa alternativ och inser att det är minst smärtsamt att hoppa över hindren, även om den kanske har ont i kroppen och därför inte vill hoppa från början.
Och från ett mänskligt perspektiv då: En person säger åt dig att springa 5 km trots att du inte vill för att du är otränad och har ont i foten. Personen börjar då slå dig hårt. Pga att smärtan från slagen är högre än i foten väljer du att springa de där 5 kilometerna. Trots att du inte vill egentligen.

Så vad vill jag säga med detta? Att det givetvis går att tvinga en häst att göra saker den inte vill, oavsett hur stor den är (att hästar är så mycket större än människor brukar vara ett argument för citatet). Det finns även någonting som kallas för inlärd hjälplöshet (läs mer HÄR där jag även lånat citatet nedan) som också bevisar att hästar kan stänga av och inte gör någonting åt obehaget. ”Hästen ger upp och slutar att göra motstånd eftersom den inte kan undkomma obehaget och blir sedan enligt människan ”lätthanterlig” ”. Just därför kan jag bli ganska irriterad på folk som påstår att det inte går att tvinga hästarna till någonting. Och ja, ganska ofta är det även så kallade ”proffs” som påstår detta.

11

Ridning ska för mig ske i harmoni mellan häst och ryttare. Tvång kanske kan ge en kortvarig lösning, men det kommer aldrig ge en lycklig häst.

/ Emma

Hur smarta är hästar?

Hur smarta hästar är/hur mycket de känner är ett väl diskuterat ämne, där åsikterna är spridda. Jag vet inte om det finns någon forskning på detta, men jag är övertygad om att hästar känner mer känslor än vad många tror. Jag tror att hästar kan känna glädje, sorg, längtan, frustration och en jäkla massa andra känslor. Det är därför jag tycker det är så viktigt att behandla dem med respekt.

Om inte hästar hade varit smarta och kunnat känna känslor hade aldrig våra egna energier kunnat spegla av sig så mycket på dem. När vi ryttare är spända för vi över spändheten till dem, och om vi är lugna blir hästarna också lugna. Hur många av oss har inte suttit till häst och varit riktigt jäkla irriterade på någonting? Jag skulle gissa på att nästan alla av oss här har gjort det. Hur bra brukar dessa ridpass gå? Inte speciellt bra (för mig i alla fall). Vi har helt enkelt fört över vår energi till hästen.

Ett annat ”bevis” på att hästar är smarta och känner känslor märker jag på deras personligheter. Boppen till exempel är en väldigt känslig häst. Så fort man ”ryter till” på honom ser han jätteskamsen ut. Det ser ut som om han tänker ”förlåt matte”. Detsamma gäller när man berömmer hästarna. De allra flesta hästar upplever jag blir stolta och glada när de får beröm. Att hästar kan sakna både andra hästkompisar och människor är nog ingenting vi ens behöver diskutera. Det har nog vi alla märkt av!

2

Hur mycket tror ni att hästar känner?

/ Emma

Hästarna har gjort mig till den jag är

Jag var bara 11 år när vi skaffade vår första häst. Trots att jag inte tog så himla mycket ansvar under den tiden och under mina tidiga tonår så är jag ändå så otroligt tacksam över att jag haft egen häst under hela min tonårsperiod. Man kunde liksom inte vara ute och ränna varje fredag och lördag, för jag ville ju vara pigg och glad när jag skulle åka till stallet på lördagmorgonen när jag hade lektion.

Detta medförde till att jag, till skillnad från många andra unga, började dricka alkohol rätt sent. Trots att det var för tidigt enligt lag så var det ändå sent i min umgängeskrets. Så jäkla tragiskt att det ska börjas dricka alkohol när man är 13-14 liksom. Istället för att supa varje helg så hade jag mycket hellre filmkvällar med mina kompisar, för då kunde jag ju vara i stallet tidigt morgonen efter men ändå vara pigg och vakna utan huvudvärk och illamående.

Hästarna har hjälpt mig att vara stabil, liksom. Jag lärde mig att bli ansvarsfull och lite ”vuxen” för min ålder kanske, och det ser jag bara som positivt. Hela stall-grejen har alltid varit en avslappning för mig, där kan man släppa alla vardagsproblem och skol/arbetspressen.

Med andra ord så är det kanske inte så konstigt att just Tage betyder så otroligt mycket för mig. Han har varit med mig i livet sen jag var 14 och vi har nu spenderat 7 år ihop. Han har vart med mig sedan dom jobbigaste tonåren och tack vare honom och stallet så har jag klarat mig väldigt bra, utan tonårskriser och bakfyllor som 14-åring. Hästarna har verkligen blivit en del av mig, och kommer säkerligen vara för resten av mitt liv. Dessa underbara djur! ♥

2414_52255373089_7795526_n

/ Anna

Hästars hälsa VS ryttarens hälsa

Vi hästfolk är onekligen ett konstigt folk, av många anledningar. I det här inlägget tänkte jag skriva om en av dessa anledningar: Hästars hälsa VS ryttarens hälsa.

Som ryttare/hästmänniska är vi oerhört noggranna med hästens hälsa. Den ska vara i perfekt hull, bra tränad, vara frisk osv osv. När det kommer till vår egna hälsa är vi inte alls lika noggranna. Om jag kollar på mig själv blir dessa punkter att bocka av skrattretande. Perfekt hull: haha! Bra tränad: haha! Frisk: haha! Det är helt enkelt inte lika viktigt för de flesta av oss ryttare att vara lika fräscha som hästen.

Det konstigaste måste ändå vara när hästen blir skadad eller känns annorlunda. Så fort något inte känns som det ska åker vi in till veterinären för att kolla upp våra älsklingar. De kan ju inte gå och vara skadade! Oss själva då? Well, jag har haft kronisk ryggvärk i 10 år utan att kolla upp det, för huvudsaken är ju att våra djur är friska. När jag & Anna har brutit arm och fot har vi kravlat oss upp på hästarna tidigare än vad som har sagts. Anna utan att ha kunnat trampa ner foten och få stöd, och jag trots att jag knappt kunna komma upp på hästen eller hålla i tygeln pga helt förlorade muskler. Vi ryttare är helt enkelt inte speciellt mesiga av oss!

hage4 IMG_20130427_084131 IMG_20130507_213202

Vad säger ni, stämmer detta in på er också eller sköter ni er egen hälsa lika bra som hästens?

/ Emma

 

Hjälm – en billig livsförsäkring

Jag är en liberal människa och tycker att alla människor får göra sina egna val. Det finns dock ett val som jag tycker är extremt korkat, och det är att välja att rida utan hjälm. Jag själv skulle aldrig rida utan hjälm! Jag är alldeles för smart för att utsätta min skalle för onödiga risker, och jag tycker faktiskt inte det finns någon bra bortförklaring för att rida utan hjälm. Det kvittar hur snäll häst du har, en olycka kan alltid hända ändå! Jag kan faktiskt erkänna att jag tycker att människor som rider utan hjälm är mer korkade än oss som inte gör det. De har uppenbarligen inget utvecklat konsekvenstänk. Med detta sagt tycker jag fortfarande att det är upp till en själv om en vill bära hjälm eller ej.

Jag minns att jag läste en intervju med Helena Lundbäck i en hästtidning för längesedan. Hon hade vägrat ha hjälm på sig på bilderna, trots att tidningen bett henne om det. Hon hade sagt att ”Jag får en sådan huvudvärk av hjälmen”. Well, jag kan garantera att din huvudvärk skulle bli 100 ggr värre om du flugit av på skallen. Om du ens haft turen att överleva då…

Det är tråkigt att såpass många elitryttare rider utan hjälm eftersom de blir förebilder åt yngre personer. När de rider utan hjälm sänder de ut signaler till andra att det är lugnt att rida utan. Nej, det är extremt oansvarigt och dumt att rida utan hjälm. Oansvarigt både för ens egen del men framförallt för ens familjs och anhörigas del.

7

Så på med hjälmen nu allihop, det finns inga ursäkter! Tänk hur många av oss ryttare som fått hjärnskakningar eller till och med allvarligare hjärnskador trots att vi ridit med hjälm. Vad tror ni skulle ha hänt om alla vi struntat att rida med hjälmen de tillfällena?

/ Emma

Att transportera en häst

När våra hästar åker transport så är vi väldigt säkerhetsmedvetna. Dom har alltid lädergrimma på sig, har benskydd som täcker stor del av benen(går upp till knäna) och vid kallare väder så har dom täcke på sig.

Jag blir lite rädd när folk lastar hästar med diverse ridutrustning på, kanske allra främst sadel. Jag vet att folk kommer med bortförklaringar som ”att dom åker själva” eller ”har en jobbig häst att göra med på andra platser än hemma” och ja, ibland är hästar ruskigt jobbiga. Men för mig är det en självklarhet att hästen ska ha så lite som möjligt på sig av rent säkerhetsskäl! Tänk om transporten välter och hästen ligger där på sidan med en sadel på sig?

Hur gör ni när era hästar transporteras? 

IMG_4294

/ Anna

The circle of aids

Bilden nedan tycker jag bara är så jäkla klockren! Jag försökte förklara en korrekt form när jag tränade Gabriella i tisdags med hjälp av den här bilden (hade den tyvärr inte att visa, men visade på henne & Jonte) för jag tycker den är väldigt pedagogisk.

circle-of-aids-horse-riding

Jag följer alltid detta tankesätt när jag rider. Energin från mina skänklar aktiverar bakbenen och ryggen. Ifall hästen orkar bära sig i korrekt form placeras huvudet i korrekt, önskvärd position och hela hästens energi förs tillbaks i min kropp. Det är när hela det här ”systemet” funkar som jag som ryttare verkligen känner att hästen jobbar korrekt och att vi är i harmoni tillsammans.

Eftersom jag tänker såhär förstår jag verkligen inte varför många väljer att rida med hjälptyglar i syfte att få hästen att jobba i korrekt form. Jag tror inte det går att börja ”i fel ände”, för även om hästen böjer på nacken arbetar den inte korrekt med resten av kroppen. Då tvingar bara vi ryttare den att arbeta i en ”form” den inte orkar bära sig i. Nej, jag är inte mycket för genvägar utan försöker ta allt så naturligt och logiskt det bara går med de hästar jag rider och hittills tycker jag det har funkat väldigt bra :)

/ Emma

Allt ska vara så jävla inspirerande hela tiden

Jag tycker inte att det spelar någon roll vilka bloggar man än läser idag så klickar man in sig på inspirerande bloggar som bara sprudlar om enhörningar, regnbågar och hundvalpar, typ. Alla ska bli/vara sitt allra bästa jag, man ska nå toppen på sin häst och man ska vara extremt upptagen med massor av roliga och spännande saker.

Alltså, jag kan väl inte vara den enda som är lite trött på detta? Det är en enorm träningstrend nu vilket är positivt på ett sätt. Men man ska vara så glad, positiv, SNYGG och ha såååå roligt hela tiden! Missförstå mig inte, jag tycker det är skitkul när människor är glada, positiva och taggade på livet för det är jag också. Speciellt nu när det är sommar kanske. Men jag tror att folk nu för tiden aldrig tillåter sig till att faktiskt ha lite dåliga dagar, eller framför allt så har man så svårt för att visa det! Mest för att det ska se bra ut?

Det har blivit en sådan ansträngd vardag, liksom. Come on people och slappna av lite! Fan, har man en dålig dag så gör inte det så mycket. Det är ju alldeles underbart om man lyckas vända den där apdåliga dagen till en superbra dag, men om det inte går då? Ska man deppa ihop totalt för det? Nej, för man kommer alltid ur sina svackor. Alla har svackor, så varför ska vi låtsas om att vi mår bra och är glada precis hela tiden?

Sjukt luddigt inlägg kände jag såhär i efterhand, men jag ville bara skriva av mig lite. Allt handlar inte om att man ska försöka göra det som man tror är bra, rätt och coolast att göra, utan man ska vara nöjd med sin tillvaro.

2

/ Anna

Våra bästa tips inför provridning

Det där med att provrida hästar är ju så himla spännande! Man har läst om hästen och fått reda på all bakgrund om den men man kan aldrig veta om hästen kommer passa en i ridningen eller inte.

Våra bästa tips när ni ska provrida hästar är: 

• Om inte ägaren/säljaren/beridaren ”automatiskt” gör det – be denne att rida och visa upp hästen först. Jag tycker att det är enormt viktigt att se hästen från marken först (i alla fall om man inte är så rutinerad själv) och det tror jag de flesta håller med mig om :)
• Prova allt – något som vi faktiskt inte gjort när vi provridit. Men det är viktigt att prova hästen på allt – hur den är i dressyren, hoppningen och även ute i skogen. Det sistnämnda har vi inte gjort när vi köpt våra hästar. Dock har det löst sig ändå, men som sagt, det kan vara bra att prova hästen ute i skogen med!
• Provrid flera gånger – om man känner att första provridningen känns bra så kan det vara bra med en andra provridning. Det har vi heller inte gjort någon gång faktiskt, haha. Det är väl inget måste om det känns helt klockrent, men det är positivt om man rider flera gånger.
• Var med och sköt om hästen – jag tycker det är viktigt att se hur hästen är i stallet. Med Tage så var vi med och såg hur han var i stallet både före och efter ridning men med Boppen såg vi ”bara”  hur han var efter ridpasset så det allra bästa är såklart om man är med så mycket som möjligt!

4

/ Anna