Åttvolter

Jag gillar att hålla ridningen rätt simpel, gå back to basics men kanske ändra lite så det blir lite mer avancerat.

När jag red Boppen i tisdags(vilket för övrigt gick långt över förväntan, kul!) så började jag med att rida på en åttvolt i skritt. Där red jag i lång och låg form på själva ”bågarna” och sen när jag red på ”diagonalerna” så samlade jag upp formen lite och red skänkelvikning och sen red jag i lång och låg form igen och så fortsatte jag så.

Snygg bild som förklarar vad jag menar:

Untitled-2

Jag tyckte den här övningen var en perfekt start för Boppen! Lite lösgörande skänkelvikningar, varierande form och varierande steglängd på skritten. Sen kan man såklart göra det både svårare och enklare, och rida den i andra gångarter och så vidare. Mer åttvolter åt folket!

/ Anna

Eftergift

Vi fick in en kommentar på bloggen igår som jag tänkte försöka besvara. Jag lägger dock inte upp hela kommentaren här, utan det blir en liten sammanfattning och sedan skriver jag mina råd :) Kommentera gärna er syn på eftergift också!

Jessica som kommenterade har en häst som är utbildad ca MSV C dressyr, och har precis börjat träna för en ny tränare. Enligt tränaren måste hon helt ändra sitt tankesätt när det kommer till eftergift. Jessicas häst är het, taktar gärna osv. Jessica skriver att hon ”vill ha en mjuuuuk nästan obefintlig kontakt med hästens mun men iom att hon är så på så måste man ju bromsa (nähä haha) så jag brukar bromsa med sitsen och ta en förhållning i tygeln och när hon bromsar upp så ”släpper” jag och mjuknar. Det jag anser är eftergift = man släpper på trycket när hästen gör det man bett om”. Tränaren har nu sagt att hon inte alls ska släppa hästen när hon bromsar upp utan hålla kvar förhållningen tills hästen själv tar eftergift. Jessica tycker detta gör hästen stummare i munnen men bättre i takten.

2

Mina (Emmas) tankar: Det är så svårt att säga ”hur man ska göra” för alla hästar (och ryttare) är olika och funkar med olika ridstilar. Om jag hade varit du Jessica, så hade jag provat att rida såsom tränaren säger under en period och märka av hur hästen känns och utvecklas lite mer långsiktigt.

Överlag tycker jag att det är skillnad på begreppen eftergivenhet och eftergift. Eftergiven är enligt mig en häst som arbetar ärligt i formen och som är mjuk i kroppen. Eftergift är ett begrepp som kan användas både i hoppning och dressyr. Eftergift över hinder vet vi nog alla vad det är, men i dressyren är nog begreppet lite luddigare. För mig behöver inte eftergift i dressyren innebära att jag lättar i handen. Det kan istället innebära att jag håller kvar mitt stöd i handen men istället lättar på trycket genom att exempelvis sitta mer stilla i sadeln eller lätta på skänkeltrycket. Det blir på så vis också en belöning som hästen samtidigt som den har kvar stödet i handen och kanske behåller en stabilare form.

Jag har fått lära mig att om man har 0,5 kg tyngd i båda tyglarna så har hästen ett lagom stöd på bettet. Har man mindre stöd än så blir det lätt glappkontakt med hästen, vilket kan innebära ostabila händer och därefter också ostabil form. Personligen tror jag att din häst kanske skulle bli stabilare i både form och takt ifall du försöker dig på den ridningen som din tränare har förslagit. Kanske är det så att hästen egentligen inte alls blir stum i munnen utan ”lagom”, men det känns som om hon blir stum i munnen för att du är så van vid att rida med lös kontakt? Sammanfattningsvis: Prova denna ridning några veckor och se om du tycker att hästen utvecklas bättre eller sämre, och diskutera det hela med din tränare :) Lycka till!

/ Emma

Carina berättar om tömkörning del 2

Då var det dags för ännu ett tömkörningsinlägg där Carina (vår tränare) svarar på era frågor om tömkörning. Härmed lämnar jag över ordet till Carre, som jag kallar henne för ;)

Om man har NOLL förkunskap, hur börjar man?
Vill man börja tömköra så rekommenderar jag starkt att man tar kontakt med någon som har erfarenhet av det sedan tidigare. Gärna någon som gått kurs hos t.ex. Anders Eriksson. Detta för att man ska lära sig hålla i tömmarna korrekt och veta vilken position man ska ha då det är olika vid arbete på volt och fyrkantspår (man kan styra hästen väldigt mycket med sin egen kropps placering).
Det är viktigt att man kan få börja lära sig på en häst som är van (lite som med ridningen, oerfaren tömkörare på erfaren häst, erfaren tömkörare på oerfaren häst).
Alltid när man börjar tömköra en oerfaren häst så är det viktigt att man vänjer den vid tömmarna (gärna i stallet, att man kan lägga dem på ryggen utan obehag etc.) samt att man tar hjälp av någon annan så man är två stycken vid de första tillfällena. Då kan en hålla i tömmarna och den andra leda hästen i ett grimskaft så den inte upplever något obehag (och börja i skritt tills ni kan starta, stanna, vända, byta varv utan bekymmer). Stressar man fram är risken stor att man skrämmer hästen och att den sliter sig och trasslar in sig i de långa tömmarna. Jobba långsamt! Det ger oftast bäst resultat.

Min häst skjuter in bogen i ena varvet, hur löser jag det?
Är det en häst som tränger inåt så skulle jag chansa på att du har mer stöd i inner töm än ytter töm? Försök arbeta upp ett bättre stöd i yttertömmen för att få den jämnare i handen. Jag hade ställt utåt tills jag fått ett bra stöd, samtidigt som jag `tänkt framåt` så jag har ett bra sug på bettet.
När jag fått ett bättre stöd hade jag försökt ställa över inåt igen, alternativt lagt en koppling som bild 2 (i förra inlägget) så hade jag arbetat på raka spår för att få hästen att spåra bättre med målet att få ett jämnare stöd i handen. Försök att arbeta i båda varven och få den mer liksidig.
Jag hade använt mig av koppling 1 eller 2 i första hand (hade det varit en häst som jag fick till mig så hade jag använt mig av gramankopplingen som fästs mellan frambenen på utsidan med (nr 4), men det är för att jag har många års erfarenhet av tömkörning så det är inget jag rekommenderar.)
Hur är den i ridningen? Mer stöd i den handen som hästen tränger mot? Checka av diagonala hjälperna i ridningen (inner skänkel/ ytter tygel) och känn om du får samma stöd åt båda håll. Får du det inte så kan det vara att hästen/ ryttaren är oliksidig och behöver arbeta lite mer med koordinationen av hjälperna för att utveckla er båda framåt.

Lycka till!

b4

/ Carina genom Emma

Carina berättar om tömkörning

Efter ett önskemål kommer här ett inlägg där vår tränare Carina berättar om tömkörning, eller snarare tömlongering den här gången. Vi startar med att Carina berättar om några olika kopplingar så svarar hon på ett par frågor i nästa inlägg. Har ni någon fråga till Carina om tömkörning, ställ det i detta inlägg!

1)
insida3Den första kopplingen är en vanlig på utsidan (genom ring i gjorden till bettringen) och en ledande töm på insidan (från min hand, genom bettringen in i gjorden).

Den här kopplingen lägger jag tömmarna i ringarna långt ner på gjorden för att få hästen att sänka formen och jobba genom ryggen. Den ledande på insidan hjälper till att få hästar som gärna går lite högt i formen att komma i en lägre form, plus att den hjälper till att ställa hästen inåt. (yttertömmen jämförs med en yttertygel vid ridning, har samma funktion; samlande, förhållande).

2) (Samma utsida som första kopplingen)
insida2Den andra kopplingen är likadan på båda sidor, från handen, genom ringar i gjorden till bettringarna.

Bra koppling om man har en häst som accepterar handen och inte tänker uppåt vid en förhållning utan fortfarande klarar av att arbeta i en bra form.
Bästa kopplingen när man börjar tömköra sin häst, träna vid inkörning och vänjer hästen vid tömmar. Har man kommit så pass långt att man klarar av att byta varv utan att stanna så är det den lättaste kopplingen då den är likadan på båda sidor.

3) utsida2
insida3
Tredje kopplingen är en `gramankoppling` (från min hand, genom ring i gjorden högt upp, genom bettringen och tillbaka i gjorden) på utsidan och den ska man INTE använda sig av om man inte är van att tömköra själv och har en häst som är van att bli tömkörd.

Risken är väldigt stor att man tar för mycket i yttertömmen och effekten blir då att man `låser` hästen på yttersidan. Resultatet blir att man får en stressad häst som gör allt den kan för att ta sig loss (kopplingen släpper inte lätt även om man lättar i handen), den kan börja tänka bakåt och få panik rent ut sagt så REKOMMENDERAS INTE om man inte har erfarenhet av det man gör.
Kopplingen på insidan är en ledande töm (samma som första kopplingen).

4)
utsida1
Fjärde kopplingen är en variant av en gramankoppling men som fästes emellan frambenen istället för i gjorden (går från hand, genom ring i gjorden, genom bettringen och ner emellan frambenen). Den är inte lika skarp som nummer tre men inte en koppling som `nybörjaren` ska ge sig på ändå. Vilka hästar använder jag denna på? Jo de som gärna går lite höga i formen och släpper ryggen plus de som har svårt att ta ett jämt stöd på yttertömmen (t.ex. om jag tar en förhållning så släpper de ryggen och nacken blir för hög, jag får då effekten vid en förhållning att nacken inte kan komma så högt upp pga. att den är fäst mellan frambenen så hästen får ett jämnare stöd utan ryck).

Insidans koppling är en ledande (som nummer 1). Den är även bra till de som gärna tränger inåt.

5) (Samma utsida som första kopplingen)
insida1 Femte kopplingen är en ledande töm på insidan men den är fäst mellan frambenen istället för i gjorden. Vanligt fäst töm på utsidan (genom ring på gjorden och fäst i bettringen).

Den här kopplingen hör till mina favoriter när det kommer till att få hästar att arbeta långa och låga. Yttertömmen fungerar som en vanlig yttertygel, innertömmen hjälper till att få hästen att arbeta genom ryggen i en lång och låg form.

Emma tillägger: Femte kopplingen är den vi absolut oftast använder på Boppen.

/ Carina genom Emma

 

Min nya ridning i hoppningen

Sedan några gånger tillbaks har jag försökt mig på en ny ridstil i hoppningen, och hittills har jag tyckt att den funkat riktigt bra. Tidigare har jag bara stått upp i lätt sits på raksträckorna emellan hinder, men nu har jag ändrat så jag försöker stå i lätt sits så mycket som möjligt. Detta innebär att jag även står upp i svängarna och kanske bara sätter mig ner lite lätt i sadeln ett par språng innan hindret. Anledningen till att jag provar att byta stil är för att jag har känt att Boppen kan stå emot endel i svängarna, speciellt i höger varv. När jag då sitter ner känns det mest som om jag jobbar mot honom istället för med honom. Genom att stå upp i svängarna upplever jag att hans bjudning blir mycket bättre och han arbetar på bättre i galoppen.

Tidigare har jag inte kunnat koncentrera mig på själva hindret och avståndsbedömningen när jag stått upp, men nu tycker jag att jag fått kläm på det. Det gäller bara att hitta sitt fokus! Han har inte heller känts lång eller svårare att rida ihop pga min nya stil, utan han lyssnar oftast väldigt bra när jag rätar upp mig litegrann eller tar i tygeln. Det kommer antagligen ta lite tid innan jag får kläm på min nya ridning, men jag försöker köra på i den här stilen ett tag till så får jag se om det funkar eller inte :) Min inspiration stilmässigt är Kristina Warg. Tycker hon har en himla trevlig lätt sits mellan hinder och allt ser så enkelt ut!

10

Vad har ni för stil i hoppningen? Står/sitter ni mycket eller varierar det från häst till häst?

/ Emma

Det är orättvist

Jag antar att det är fler än mig själv som har noterat att det på något vis ofta ser så himla mycket ”enklare” ut när män rider än kvinnor. De tycks hitta en helt perfekt position i sadeln oavsett om de är hopp- eller dressyrryttare. Visste ni att detta inte bara beror på skicklighet? Män har det nämligen väldigt mycket lättare än kvinnor då deras bäcken är helt annorlunda utformat än vårat. Eftersom vi kvinnor är skapta för att klämma ut minst en unge så är ju detta inte så konstigt, men vi drog dessvärre nitlotten när det kommer till sadelposition. Check this out:

Bild från Stall rustorps hemsida där ni kan läsa mer.
manligtkvinnligt

Som man kan se på bilden blir det betydligt lättare för män att balansera sig på en liten yta. Både pga deras betydligt längre svanskota, men också för att sittbenen sitter tätare och är mer centrerade. Dessutom är de flesta sadlar på marknaden utformade för män. Vi brudar har mycket emot oss med andra ord!

En brud som trots sitt kvennobäcken har helt outstanding sits är Tinne Wilhemsson Silfvén. Varje gång jag ser henne rida undrar jag varför inte jag kan rida, och sitta, lika bra som henne. Well, vi brudar som inte har lika bra sits som Tinne kan ju i alla fall låtsas om och skylla på att det endast beror på vårt bäcken ;)

/ Emma

Sammanfattning från föreläsning med hästtandtekniker

I det här inlägget tänkte jag skriva en sammanfattning från när vi hade föreläsning med hästtandtekniker Johan Lundh för ett par år sedan. Originalinläggen (tre st) finns att läsa på vår förra blogg, så jag har kopierat därifrån och klistrat in, plus lagt till lite egna tankar. Jag tar inte med något som står i första inlägget, utan vill ni läsa det i sin helhet kan ni klicka HÄR.

head1_137869511

Vård av tänder:
Dagens ridhästar lever inte på ett naturligt sätt, som hästarna gjorde förr. De äter inte 18-20 timmar/dygn längre, så tänderna slits inte ner naturligt på samma sätt. Idag behöver vi raspa tänderna på hästarna för att upprätthålla jämna, fina tandytor. Detta för att hästarna ska kunna tugga maten så lätt som möjligt, samt för att undvika att tänderna blir vassa vilket skapar såriga kinder. Man raspar aldrig ner tänderna, utan korrigerar endast felen och ojämnheterna som alltid uppstår i hästens mun en tid efter att den blev raspad senast. Anledningen till att hästar får såriga kinder är pga att när man har bett i munnen på hästen pressar det kinden mot de vassa tänderna.

När ska man börja raspa hästens tänder? Det är lagom att ta hästen till en hästtandtekniker när man har tänkt börja sätta bett i hästens mun. Äldre hästar bör raspar minst en gång/år, unghästar något oftare, men efter att man varit på besök hos en hästtandtekniker brukar man få en rekommenderad återbesökstid, så man inte behöver oroa sig över att det går för lång tid emellan. Det är viktigt att kolla hästens tänder regelbundet då det är väldigt svårt för en hästtandtekniker att åtgärda fel i munnen om de är alltför allvarliga.

Ett urval av olika fel i munnen:
– Saxbett: Mycket struktur upp och ner i tänderna(tänderna får ett ”sick-sack”mönster).
- Hakbett: En tand i fram/bak växer ned i en spets/vampyrtand.
- Stegbett: En tand är kortare än de andra.
- Smilebett: Framtänderna är sneda.
- Karies: Har blivit vanligare den senaste tiden. Man kan märka detta på att tanden blir svart.
- Foderinpackningar: Foder samlas emellan tänderna. Detta märks på att det luktar riktigt illa ur hästens mun.

Nosgrimmor och bett:
Johan pratade också om hur olika nosgrimmor och bett påverkar hästens tänder. Viktigt att tillägga är att det enligt mig finns flera andra aspekter att ta hänsyn till när bett och nosgrimma väljs ut, exempelvis hur luftvägarna påverkas. Överlag tycker jag att de flesta nosgrimmor är OK att använda så länge man har de löst spända. Däremot finns det många bett jag inte skulle sätta in i mina hästars munnar. Åter till vad Johan sa:Nosgrimmor:
- Remontnosgrimma: Denna nosgrimma är den bästa för tändernas skull, då nosgrimman inte ligger an mot några tänder. Detta innebär också att många hästar trivs bra med denna nosgrimma-
– Aachennosgrimma: Denna pressar kinden mot de vassa tänderna(om hästen har några), vilket leder till att det är den ”sämsta” nosgrimman även om det är den vanligaste.
– Pullarnosgrimma: En nosgrimma som är helt okej då den inte ligger och pressar på tänderna lika mycket som en aachen.

Bett:
Man ska använda sig av ett bett som man själv/sin häst trivs med. Sträva alltid efter att rida med ett så mjukt bett och så lite hjälpmedel som möjligt(förslagsvis ett vanligt tredelat tränsbett). Ordentlig dressyrridning hjälper i de allra flesta fall, och skarpa bett kan således vara onödiga. Använder man sig av ett för starkt bett vid tex hoppning så kan det leda till att hästen börjar stanna på hinder om ryttaren är för oförsiktig i handen. Bettet bör sticka ut ca 1/2 cm på varje sida. Får hästen sår i mungiporna föreslår Johan att man kan använda sig av stångbett. Vid ridning ska man sträva efter att ha cirka 0,5 kg ”vikt” i båda tyglarna. Då har hästen ett lagom stöd på bettet.

Olika bettsorter:
Tvådelat tränsbett
: Mjukt, men kan åka upp mot hästens gom.
Tredelat tränsbett: Också milt. Till skillnad från tvådelat åker detta inte upp mot gommen.
Pessoabett: Ett starkare bett. När man bromsar går det uppåt i munnen och trycker mot lanerna, till skillnad mot ett vanligt tränsbett som trycks bakåt i hästens mun.
Pelhambett: Lite starkare än ett vanligt tränsbett. Det ligger still i munnen och kedjan gör att hästen lyssnar. Nackdelen är att det kan bli svårare att svänga.
Delad stång: Detta bett ger väldigt mycket tryck ner mot munnen, så man bör vara försiktig med detta.
Kulbett: Lite starkare än ett vanligt tränsbett då det är fler brytningar på det. Många trivs på detta och det kan med fördel användas på hästar som blir lite stumma i munnen.
Hackamore: Har blivit lite av ett mode den senaste tiden. När man bromsar blir det en hävstångseffekt. Bettet fungerar genom tryck på nosen. En nackdel med detta bett är att det kan bli svårare att svänga.
Rakt tränsbett: Detta bett i gummivariant är det mildaste man kan använda. Det ger dock ett stort tryck på tungan, vilket inte alla hästar trivs med.

/ Emma

Fokus på det mentala

En sak som jag gillar mycket med programmet Ryttareliten är att de lägger endel fokus på det mentala hos ryttarna. Just det mentala behöver jag bli extra mycket bättre på, och därför är det grymt att få inspiration från Ryttareliten.

I förra avsnittet tyckte jag det var jätteintressant när Charlotte fick hjälp av mentalcoachen Andy Swärd. Det är ganska sjukt egentligen hur mycket vår egen sinnesstämning påverkar hästarna. Om vi är stressade blir de stressade, och tvärtom. Vi ryttare måste försöka överföra vår lugna energi i hästarna. Det är fräckt att vi ryttare exempelvis bara kan fatta galopp genom tankens kraft. Om vi tänker ”gaalopp” tror jag automatiskt att både vår sinnesstämning överförs till hästen, men antagligen förmedlar vi också att hästen ska fatta galopp via vårt kroppsspråk (kanske omedvetet).

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om hur Peder tänker vid tävling. Jag gjorde själv samma sak förra tävlingen, fokuserade på VAD jag skulle göra/hur jag skulle rida, istället för att fokusera på HUR jag ville att det skulle gå. Jag måste säga att känslan jag fick den tävlingen var en av de bästa jag någonsin haft vid tävling, så jag kommer absolut försöka fortsätta med detta tänk även i framtiden.

fb

Skulle ni säga att ni har bra/mindre bra mental styrka? Har ni gjort något för att träna upp denna?

/ Emma

Hopp/markarbetsövning

Här kommer en liten film från hoppövningen som jag red i lördags med syftet att träna Boppens smidighet och styrka. Kort och gott så hade jag tre räcken med ett språng emellan. För att han skulle få hoppa upp sig ordentligt hade jag ganska kort emellan, knappt 7 meter, men det får man såklart anpassa till hästen/ponnyn man själv rider. Eftersom jag hade lika långt mellan båda räckena så upplevs det trängre mellan andra och tredje hindret och om man vill göra övningen lättare går det såklart att ha något längre avstånd mellan de hindren. Jag hade även mittenräcket ett par dm högre än de andra hindren.

Något att tänka på när man rider denna övning är att inte kasta fram handen och överlivet, utan hellre ha en lite kortare eftergift. Jag upptäckte dock när jag tittade på filmen att jag tog tillbaks mitt överliv lite väl snabbt över hindren och det kan också störa hästen, men då vet jag det till nästa gång :)

/ Emma

Markarbetsövning

Här kommer en skiss på markarbetsövningen jag red i tisdags. En väldigt simpel övning men som visade sig väldigt nyttig på Bopps som för dagen kändes väldigt tung och seg i kroppen. Fördelen med bommar är att de ofta får hästen att naturligt mjuka upp kroppen och därför tycker jag det är toppen att slänga in lite bommar i vardagsarbetet :)

Till vänster: Travbommar (normalt avstånd), till höger: Galoppbommar (normalt avstånd) och i mitten en enskild (galopp)bom. 
markareb

Övningen kan varieras massor. Vill man träna lydnad lägger man ihop alla tre ”bomserier”. Ex: Trav över travbommarna, fatta galopp, galoppera över bommen på volten och fortsätt på galoppbommarna. Bryt av till trav och börja om från början.

Jag låg och rullade ganska mycket på bommen i mitten och då lossade Boppen rejält. Vi galopperade på en 15m-volt och jag såg till att hålla honom böjd på hela voltspåret. Dvs även över bommen. En riktigt bra och simpel övning!

/ Emma

Övning – markarbete

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av min lilla markarbetesbana som jag red med Tage förra veckan. Den är superbra om man vill träna övergångar, bommar och lite hoppning och svängar med sin häst! Sen kan man såklart variera banan och rida en evighetsbana, men jag visar på andra bilden hur jag red.

paintovnig
Avstånden är 9 meter mellan de röda bommarna, alltså två galoppsprång, och mellan de rosa bommarna är det 3 meter, alltså ”studs”. Mellan de gröna bommarna är det cirka 1 meter i mitten och där är det travbommar på böjt spår som gäller. Det orangea och blå är små hinder! Dom kan man dock ha som bommar om man inte vill hoppa, eller höja upp om man vill hoppa.

förslag
Här kommer ett förslag på hur man kan rida övningen och det var såhär jag red. Start är den blå pricken på kortsidan och mål är den blå pricken efter de röda galoppbommarna. De helt ifyllda svarta strecken mellan hindren/bommarna innebär att man ska trava och de strecken med mellanrum mellan varandra innebär galopp. De gula prickarna är övergångar, antingen från trav – galopp eller tvärt om, vilket ni ser på strecken.

Man börjar alltså att trava – över det blå hindret(jag hade det jättelågt så Tage tog det som en upphöjd travbom), fortsätta i trav över de gröna travbommarna, sen fatta galopp och komma på det orangea lilla hindret. Fortsätta att galoppera utanför de röda galoppbommarna och galoppera över de rosa galoppbommarna för att sedan sakta av till trav. Över de gröna travbommarna för att sedan fatta galopp och galoppera över de röda bommarna. Klaaart! Sen ska man såklart komma rakt på alla bommar men jag fick måla lite skevt så att ni skulle förstå hur jag red.

Vad tycker ni om övningstips för övrigt? Bajs eller nice? Bu eller bä? Tråkigt eller inspirerande? 

/ Anna

Skrittjobb – en underskattad grej

I onsdags så skulle jag inte hinna rida ett pass i alla gångarter på Tage så jag bestämde mig för att endast skritta. Det blev nog 20 minuters aktivt skrittande och 10 minuters fram- och avskrittning sammanlagt.

Jag tycker att skrittjobb är helt suveränt och jag tror att många glömmer av hur nyttigt det är att lägga in sådant emellanåt! Om man skrittar hela passet så har man chansen att jobba igenom det som är svårt och hästen blir liksom mjuk ”från grunden”.

Jag själv gjorde mycket övergångar skritt – halt – skritt och samlade – ökade – samlade ganska kvickt för att få Tage vaken. Han kan nämligen vara lite småseg igång så det är super att träna på för oss! Sen gjorde vi öppnor, slutor, skänkelvikningar, ryggningar samt ställa och böja utåt/inåt på rakt spår.

Skrittjobb är kanon och jag ska se till att göra det mer på Tage för jag tror att det är väldigt nyttigt att gå igenom saker från grunden så kan man jobba vidare i dom snabbare gångarterna sen! Dessutom är det jättebra om man kanske inte känner sig sådär astaggad på att rida ett stenhårt dressyrpass att lägga in skrittjobb för då får man ändå ut någonting av passet.

Brukar ni skrittjobba eller kör ni nästan alltid på alla gångarter när ni tränar?

10

/ Anna

Lagom stöd i tygeln

Hej, hur gör du för att träna att han ska ta stöd på höger? 
Min vänstertygeln glappar gärna i högervarv och det gör att vänsterhanden blir bred och hög för att liksom hela tiden försöka ha stöd..
Så fort jag tar ett ställande, ledande eller nåt annat tygeltag i höger, finns det jättefint stöd där men jobbar med små tygeltag hela tiden där för att varken jag eller hon ska fastna i tygeln.

Det här med att få ett lagom och jämt stöd i båda tyglarna tycker jag är jäkligt svårt. Ofta så kan hästarna antingen släppa stödet eller bita fast i bettet för att komma undan. Många hästar tar även mer stöd på en tygel. Jag tänkte därför skriva lite i det här inlägget hur jag jobbar med Boppen. Vi har haft problem att han inte velat ta lika mycket stöd på höger tygel, och ibland kan han antingen bli tung i handen eller knäppa av helt och hållet.

Under en föreläsning med hästtandteknikern Johan Lundh så berättade han att vi ryttare ska sträva efter att ha cirka ½ kg ”tyngd” i varje tygel när vi rider. Kort och gott så känns detta som att hästen har ett sug på bettet men inte ligger på och blir tung. Jag försöker alltid få till den känslan i båda tyglarna när jag rider. För att få den känslan så måste jag vara supernoggrann med att rida med lika mycket stöd på tygeln med båda händerna. Tygeln ska hela tiden vara sträckt utan att jag blir hård i handen. Det får inte ske någon glappkontakt för då har hästen ingenting att ta stöd på och blir antagligen ostabil i formen.

Jag har länge haft problemet att min högerhand befinner sig längre fram än vänsterhanden. Länge trodde jag att det var min vänsterhand som var felplacerad (för långt bak) men nu har jag konstaterat att det antagligen är högerhanden som varit placerad för långt fram. Se problemet här:
e9

Pga detta sitsfel så blir det lätt att just min högertygel glappar, vilket blir ett extra stort problem i vänstervarvet när högertygeln är yttertygeln. Efter att ha tränat för Rebecka nu så är jag dock suuupernoggrann med hur jag placerar mina händer. Nu tänker jag STÖD PÅ TYGLARNA hela ridpasset, och jag skulle säga att problemet så gott som är borta numera. För att behålla stödet på yttertygeln så får jag tänka att jag ständigt ska rida med den handen längre bak än vad jag egentligen är bekväm (van) vid. Detta funkar svinbra och snart kommer det nog kännas lika naturligt att ha handen i den nya positionen som den gamla.

För övrigt så försöker jag att jobba så lite med händerna som möjligt och istället lösgöra hästarna med hjälp av sittbenen, sitsen i övrigt och hela skänklarna. På så vis blir händerna mer stilla, men självklart jag kan pilla lite försiktigt med fingrarna ibland om jag känner att hästen biter sig fast i bettet. Om hästen å andra sidan släpper kontakten med bettet så försöker jag bara driva den fram till stödet igen.

Hur är era hästar när det kommer till stöd på tygeln och hur jobbar ni med det hela?

/ Emma

Skrittövning

I den här lilla videobloggen berättar Anna om en bra övning för att kontrollera hästens skritt, som vi faktiskt ofta glömmer bort att arbeta med. Det går ju faktiskt att blanda in bommar även under skrittarbetet och under vardagsdressyren. Check it out :)

Det går såklart också att länga avstånden på bommarna för att kunna få plats med fler skrittsteg och därmed öva ännu mer på att reglera skritten.

/ Emma

Dressyrtränat

Idag dressyrtränade jag för Rebecka och satan vad jobbigt det var, men onekligen nyttigt. Jag har sedan förra gången jobbat mycket på att Boppen ska ta stöd på högertygeln, detta genom att ständigt ha ett stöd där. Högertygeln får aldrig glappa! Idag blev det dock lite för mycket av det goda, och i högergaloppen bet han istället tag i högertygeln och det hade jag svårt att reda ut. Det blir ju så jobbigt för oss båda att träna för Rebecka. Hon nöjer sig liksom inte förrän han går helt stadigt och spårar till 100%. Jag kan säga att detta är väldigt svårt med B. Han är som en hal ål att rida. Ena sekunden har rumpan åkt till vänster och nästa sekund har bogen åkt åt höger… ja ni fattar. Därför tränar vi mycket på min egen kroppskontroll och inverkan under våra träningar.

Idag började vi med att jag skulle rida på ett fyrkantsspår innanför fyrkantsspåret. Detta var väldigt svårt i höger varv då Boppen gärna ville glida ut mot väggarna. Det var dock lättare att få honom eftergiven i högervarvet än i vänstervarvet. Där var han rak, men ostadigare. Svårigheten med denna övning är dels att få hästen rak på raksträckorna, men också att rida ordentliga hörn där hästen formar sig ordentligt. Ett tips på dressyrövning som dessutom passar alla :)

emmaboppen6

Nu ska jag laga middag åt familjen som är på Lönnbacken och grejar. Blir potatis- och purjolökssoppa idag. Så jäkla göttigt!!

/ Emma

Hur man utvecklas som ekipage

Det som jag tycker är det absolut svåraste med ridningen (speciellt på Boppen) är att hålla hästen precis inom ramen. Vad är då detta för ram som vissa ryttare pratar om? Jo, för mig så innebär att rida hästen inom ramen, att jag rider den precis så som jag har planerat. Den ska:

– Gå i exakt den form jag ber om och vara avslappnad/lösgjord.
– Gå på exakt det ”ridspår” jag ber den om. Dvs, om jag har bestämt mig för att rida en 15m volt ska den bli 15 meter, om jag ska rida en sluta på 3 spår ska den vara på 3 spår och inte 4 osv.
– Gå i exakt det tempo/samling jag ber den om.
– Spåra. Alltså ska bakbenen trampa i frambenens spår om jag inte rider rörelser där fram- och bakbenen ska gå i olika spår.

Om jag som ryttare klarar av alla dessa punkter, då har jag hästen inom ramen. Detta kanske inte låter så svårt, men jäklar vad mycket svårare det blir när man är petnoga med hur hästen ska gå. Då blir till och med något så basic som att rida en volt svårt. Det är ju superlätt att rida en 15m-volt där hästen går i sin bekvämlighetsform och tempo utan att spåra. Om man däremot ska få till alla punkter ovan så blir det mycket svårare. Sedan får man som ryttare såklart tänka på att det blir svårare för en orutinerad/svag häst att uppnå alla dessa punkter, men det är bra att ha något att sikta på tycker jag.

Jag brukar inte rida helt ”inom ramen” hela ridpasset. Under uppvärmningen rider jag till exempel mer kravlöst så att Boppen ska få komma igång i kroppen, men genom att rida utanför hans komfortzon och ha honom inom ramen så gott som det går så märker jag att vi ständigt utvecklas. Om jag bara hade tagit det bekväma före det obekväma varje ridpass så hade ridpassen säkerligen flutit på bra, men vi hade inte utvecklats och Boppen hade bara gått ganska bra istället för att kunna gå superbra.

3

/ Emma

Boppens styrkor och svagheter i dressyrarbetet

Styrkor:
- Otroligt ambitiös.
– Lydig. Gör ryttaren rätt gör han rätt.
– Har tre taktmässiga och fina gångarter. Inget superflashigt, men de är trevliga med tanke på att han egentligen är hoppehäst.
– Känslig för hjälperna.
– Välriden och välutbildad.
– Reglerbar och har lätt för samling.

Svagheter:
- Väldigt nervig vilket gör det svårt att få honom avslappnad, koncentrerad och helt lösgjord.
– Kan kännas tung och lång att rida ibland.
–  Pga hans storlek (och även ålder) tar det sådan tid att bygga upp honom igen efter skador. Med tanke på att han har skadat sig så mycket det senaste har vi fått ”börja om från början” såpass många gånger och det är frustrerande att vi aldrig har fått se riktigt hur fin han faktiskt kan bli i dressyren.
– Han är ganska svår att hålla ”inom ramen”. Han vill gärna glida ut lite här och där med baken samt öka/minska tempot när jag själv inte vill det.
– När man väl rider honom inom ramen och utanför komfortzonen blir det svårare att få till en korrekt form på honom eftersom han tycker det är jobbigt. Om han får jogga på ”som han själv vill” i sin komfortzon har han dock en väldigt stabil mellanform.

6

Överlag tycker jag att Boppen har ”starkare” styrkor än svagheter när det kommer till ridning. Han och jag klickar så bra, vi trivs tillsammans och jag känner honom bra. Hans svagheter kan jag dessutom oftast lösa varje ridpass, och de minskar ju längre han har varit igång. Om jag ska vara helt ärlig så har jag hittills inte suttit på en finare häst än Boppis. Alla borde få chansen att rida en häst som honom ♥

/ Emma

Ett vanligt dressyrpass på B

Den senaste tiden har Boppen känts likadan vid början av nästan varje ridpass. Detta har inneburit att han till en början mest har känts lång, tung och ”okvick” i kroppen. Som tur är har jag lyckats reda ut detta varje pass, och mot slutet har han istället blivit superfin att rida. Därför tänkte jag skriva ett inlägg om hur ett vanligt dressyrpass brukar se ut för Boppen.

Först och främst så skrittar jag fram länge. Först för hand en stund så jag kan korta tyglarna direkt när jag har hoppat upp. När jag skrittar fram ”på häst” så rider jag honom ganska lång och låg, samt försöker stretcha loss honom. Flyttar endel för skänkeln, gör halter och samlar/ökar skritten. Sedan fortsätter jag uppvärmningen på samma sätt i trav och galopp. Joggar fram men försöker samtidigt få loss honom genom att göra övergångar, tempoväxlingar och flytta för skänkeln.

När han har blivit lite varm i kläderna börjar jag kräva mer av oss. Eftersom han har känts lång till en början den senaste tiden så brukar jag efter uppvärmningen galoppera och samla honom rejält. I princip så han får galoppera lite på stället, just för att få ihop hans stora kropp. Galoppen är hans bästa gångart och därför är det lättare att få ihop honom där än i traven (jag tycker det är lättare att hålla takten i galoppen också eftersom jag måste driva så mycket). Efter en rejäl samling tycker jag att han blir mer ”ihop” i kroppen och lättare att rida överlag.

Jag fortsätter sedan att jobba ”utanför komfortzonen” ett tag med diverse övningar innan jag joggar av honom, vilket jag brukar göra både i trav och galopp. I galoppen står jag i lätt sits och låter honom sänka sig i formen utan att dra iväg, sedan kör jag på samma koncept i traven. På så vis får han stretcha ut överlinjen samtidigt som han måste jobba i balans. Avslutningsvis skrittar jag av honom. Först lite på ryggen med halvlånga tyglar och sedan på marken.

Lite principer jag har varje ridpass:
- Glöm inte skrittpauser emellanåt, och värm upp ordentligt.
– Variera hästens form så olika muskler får jobba, och inte all belastning sker på samma ställe.
– Våga rid utanför komfortzonen. Det är då hästen och ryttaren utvecklas!
– Beröm hästen när den gör rätt!
– Känn efter hur hästen jobbar med hela kroppen.

4

/ Emma

Träning på marken?

Nu har ju jag lite problem när snön ligger på backen. Jag vill rida ut så mycket som möjligt med Tage för att förhoppningsvis komma över vårt ridbarhetsproblem så småningom. Nu har jag inga snösulor så det blir såklart farligt att rida ut då, jag vill inte riskera att vi halkar omkull och skadar oss.

Men nu till min fråga – vad brukar ni göra för övningar och hur aktiverar ni hästen från marken? Jag vill aktivera Tage men dom dagar vi inte kan rida ut i skogen vill jag inte bara rida vanlig ridning utan göra saker från marken också. Longera och lösgaloppera är saker som vi redan gör emellanåt, men jag vill inte longera för mycket heller då det blir slitsamt för Taggsen. Ge mig era bästa tips och övningar!

4

/ Anna

Gårdagens övning

Den här övningen tycker jag kan kallas gymnastikhoppningens variant av hoppövningen ”Huset”. En väldigt bra övning som både gymnastiserar hästen, samtidigt som man måste träna lydnad då hindren kommer väldigt snabbt (i alla fall i ett så litet ridhus som vårat, hehe). En långsida består av studs och den andra av ett mindre hinder (eller i vårt fall en pyramid av bommar). Sedan har man två räcken snett igenom med hjälpbommar före och efter hindren. Dessa hinder kan man sedan lägga ihop till diverse banor. Ni kommer få se exempel på detta i eftermiddag när jag lägger upp film från när jag hoppade :)

Ett försök till att få med alla hinder på banan.
övning

Studsövningen. Studs – 1 galoppsprång – studs. Här har vi storhästavstånd emellan hindren såklart.
övning1

Hindren snett igenom. Kan ridas an både med lång och kort anridning. Även här har bommarna framför/bakom hindren storhästavstånd.
övning2

Och till sist: Le pyramid
övning3

En övning jag varmt kan rekommendera till er alla :)

/ Emma