Hälsningar från Albert

Hej alla Elfstrands-fan!

Jag heter Albert och är 10 år gammal. För två månader sedan började jag på ridskola, och i våras brukade jag rida på en shettis som heter Rosa. Hon var liten och envis, och det var svårt för mig att trava och galoppera med henne. Inte ens när mamma hjälpte till gick det särskilt bra. Det är roligare på ridskolan där hästarna är lite större. Jag tycker både att det är kul att rida på riktigt och att spela ett hästspel som heter StarStable Online, som går ut på att rida tävlingar, sköta sin häst och prata med andra spelare.

I söndags fick jag rida Tage för första gången. det var kul men han var svår att få upp i trav. Mamma och Emma fick springa bredvid och smacka och dutta lite med spöt på rumpan på honom. När vi skrittade gick vi slalom mellan stolar och pallar som mamma ställt ut på ridbanan och jag testade att göra skänkelvikningar. En gång korsade Tage faktiskt benen och både mamma och Emma höll på att tappa hakan. Sen plockade vi fram lite bommar och då blev det lite mer fart på Tage. Det tyckte han var roligt. Men det var lite svårta att styra honom i traven, han ville bara gå på pallen och Emma hela tiden.

Det var jättejättekul att rida Tage och hoppas jag får göra det igen!

Hej då från Albert.

PS! Jag har faktiskt ridit Boppen en gång också, men då skrittade jag bara av efter att min mamma hade hoppat lite med honom.
10686011_10152463448476374_1957625496_o
Albert, Boppen(som gör knasig min ;) ) och Susanna.

10677328_10152463447001374_1827605077_o  10717621_10152463447016374_1100761774_n 10721019_10152463446981374_2097147896_n
Bilder på Albert och Tagis :)

Och så två filmer:

Visst är dom duktiga?! :D

/ Anna

Carina berättar om tömkörning del 2

Då var det dags för ännu ett tömkörningsinlägg där Carina (vår tränare) svarar på era frågor om tömkörning. Härmed lämnar jag över ordet till Carre, som jag kallar henne för ;)

Om man har NOLL förkunskap, hur börjar man?
Vill man börja tömköra så rekommenderar jag starkt att man tar kontakt med någon som har erfarenhet av det sedan tidigare. Gärna någon som gått kurs hos t.ex. Anders Eriksson. Detta för att man ska lära sig hålla i tömmarna korrekt och veta vilken position man ska ha då det är olika vid arbete på volt och fyrkantspår (man kan styra hästen väldigt mycket med sin egen kropps placering).
Det är viktigt att man kan få börja lära sig på en häst som är van (lite som med ridningen, oerfaren tömkörare på erfaren häst, erfaren tömkörare på oerfaren häst).
Alltid när man börjar tömköra en oerfaren häst så är det viktigt att man vänjer den vid tömmarna (gärna i stallet, att man kan lägga dem på ryggen utan obehag etc.) samt att man tar hjälp av någon annan så man är två stycken vid de första tillfällena. Då kan en hålla i tömmarna och den andra leda hästen i ett grimskaft så den inte upplever något obehag (och börja i skritt tills ni kan starta, stanna, vända, byta varv utan bekymmer). Stressar man fram är risken stor att man skrämmer hästen och att den sliter sig och trasslar in sig i de långa tömmarna. Jobba långsamt! Det ger oftast bäst resultat.

Min häst skjuter in bogen i ena varvet, hur löser jag det?
Är det en häst som tränger inåt så skulle jag chansa på att du har mer stöd i inner töm än ytter töm? Försök arbeta upp ett bättre stöd i yttertömmen för att få den jämnare i handen. Jag hade ställt utåt tills jag fått ett bra stöd, samtidigt som jag `tänkt framåt` så jag har ett bra sug på bettet.
När jag fått ett bättre stöd hade jag försökt ställa över inåt igen, alternativt lagt en koppling som bild 2 (i förra inlägget) så hade jag arbetat på raka spår för att få hästen att spåra bättre med målet att få ett jämnare stöd i handen. Försök att arbeta i båda varven och få den mer liksidig.
Jag hade använt mig av koppling 1 eller 2 i första hand (hade det varit en häst som jag fick till mig så hade jag använt mig av gramankopplingen som fästs mellan frambenen på utsidan med (nr 4), men det är för att jag har många års erfarenhet av tömkörning så det är inget jag rekommenderar.)
Hur är den i ridningen? Mer stöd i den handen som hästen tränger mot? Checka av diagonala hjälperna i ridningen (inner skänkel/ ytter tygel) och känn om du får samma stöd åt båda håll. Får du det inte så kan det vara att hästen/ ryttaren är oliksidig och behöver arbeta lite mer med koordinationen av hjälperna för att utveckla er båda framåt.

Lycka till!

b4

/ Carina genom Emma

Carina berättar om tömkörning

Efter ett önskemål kommer här ett inlägg där vår tränare Carina berättar om tömkörning, eller snarare tömlongering den här gången. Vi startar med att Carina berättar om några olika kopplingar så svarar hon på ett par frågor i nästa inlägg. Har ni någon fråga till Carina om tömkörning, ställ det i detta inlägg!

1)
insida3Den första kopplingen är en vanlig på utsidan (genom ring i gjorden till bettringen) och en ledande töm på insidan (från min hand, genom bettringen in i gjorden).

Den här kopplingen lägger jag tömmarna i ringarna långt ner på gjorden för att få hästen att sänka formen och jobba genom ryggen. Den ledande på insidan hjälper till att få hästar som gärna går lite högt i formen att komma i en lägre form, plus att den hjälper till att ställa hästen inåt. (yttertömmen jämförs med en yttertygel vid ridning, har samma funktion; samlande, förhållande).

2) (Samma utsida som första kopplingen)
insida2Den andra kopplingen är likadan på båda sidor, från handen, genom ringar i gjorden till bettringarna.

Bra koppling om man har en häst som accepterar handen och inte tänker uppåt vid en förhållning utan fortfarande klarar av att arbeta i en bra form.
Bästa kopplingen när man börjar tömköra sin häst, träna vid inkörning och vänjer hästen vid tömmar. Har man kommit så pass långt att man klarar av att byta varv utan att stanna så är det den lättaste kopplingen då den är likadan på båda sidor.

3) utsida2
insida3
Tredje kopplingen är en `gramankoppling` (från min hand, genom ring i gjorden högt upp, genom bettringen och tillbaka i gjorden) på utsidan och den ska man INTE använda sig av om man inte är van att tömköra själv och har en häst som är van att bli tömkörd.

Risken är väldigt stor att man tar för mycket i yttertömmen och effekten blir då att man `låser` hästen på yttersidan. Resultatet blir att man får en stressad häst som gör allt den kan för att ta sig loss (kopplingen släpper inte lätt även om man lättar i handen), den kan börja tänka bakåt och få panik rent ut sagt så REKOMMENDERAS INTE om man inte har erfarenhet av det man gör.
Kopplingen på insidan är en ledande töm (samma som första kopplingen).

4)
utsida1
Fjärde kopplingen är en variant av en gramankoppling men som fästes emellan frambenen istället för i gjorden (går från hand, genom ring i gjorden, genom bettringen och ner emellan frambenen). Den är inte lika skarp som nummer tre men inte en koppling som `nybörjaren` ska ge sig på ändå. Vilka hästar använder jag denna på? Jo de som gärna går lite höga i formen och släpper ryggen plus de som har svårt att ta ett jämt stöd på yttertömmen (t.ex. om jag tar en förhållning så släpper de ryggen och nacken blir för hög, jag får då effekten vid en förhållning att nacken inte kan komma så högt upp pga. att den är fäst mellan frambenen så hästen får ett jämnare stöd utan ryck).

Insidans koppling är en ledande (som nummer 1). Den är även bra till de som gärna tränger inåt.

5) (Samma utsida som första kopplingen)
insida1 Femte kopplingen är en ledande töm på insidan men den är fäst mellan frambenen istället för i gjorden. Vanligt fäst töm på utsidan (genom ring på gjorden och fäst i bettringen).

Den här kopplingen hör till mina favoriter när det kommer till att få hästar att arbeta långa och låga. Yttertömmen fungerar som en vanlig yttertygel, innertömmen hjälper till att få hästen att arbeta genom ryggen i en lång och låg form.

Emma tillägger: Femte kopplingen är den vi absolut oftast använder på Boppen.

/ Carina genom Emma

 

Tage & Boppens största fobier

Yo folks! Tage och Boppen här, och vi tänkte gästblogga lite på Emma & Annas blogg. De brukar ju skriva så mycket skit om oss, så därför ska vi äntligen få skriva lite sanning om oss själva. I det här inlägget kommer vi att skriva om våra största fobier för det är väl alltid kul att veta? På tal om fobier så är Annas största fobi spindlar, och Emmas största fobier getingar och bromsar (ni vet de jävligt jobbiga insekterna som bits stenhårt). Sicka jäkla pussies till mattar vi har? Bromsar liksom… de biter ju hellre oss än människotöntarna, och SPINDLAR? De gör ingenting förutom att ha många ben. Nåja, nog om Emma & Anna, nu över till oss:

Tage: Jag är en rätt cool kille och blir väldigt sällan rädd för något, till skillnad från broshan. Men det finns två saker som får mig att darra av skräck. Allra värst är kossor. Åh, detta hemska djur! De känns så luriga på något vis. Tänk om de börjar lunka mot mig? Då får jag panik kan jag säga. En gång kastade jag till och med av Anna för att en kossa rörde en cm på sig. Usch, det var en hemsk dag i mitt liv. Jag förstår inte heller varför kossor ska vara rutiga. Det är också läskigt. Ännu värre är det att det finns rutiga hästar också. Ibland vet jag inte om det är en kossa eller häst jag måste rida fram med på tävlingarna… Min andra fobi är får. Människor brukar ju tycka att de är krulliga och gulliga, men jag tycker bara de är krulliga och läskiga. De är inte riktigt lika läskiga som kossor eftersom de är såpass små, men ändå. Är det någon som vet vad som döljer sig under allt deras krull egentligen?!

ljk

Boppen: Tyvärr är jag en kille som är rädd för det mesta. Det finns ju så många läskiga saker här i världen att det blir jäkligt svårt för mig att någon gång kunna slappna av. Typ stenar, hallå: Vem vet vad som kan hoppa fram bakom dem egentligen? Allt går dock lite bättre om jag har en kompis med mig för då kanske monstren hoppar på den istället för mig. Okej, men värsta fobi. Låt mig tänka… Jo, nu vet jag: Fåglar! Fy tusan vad jag hatar de jäklarna. De är så luriga och kan helt plötsligt flaxa till och flyga iväg. Plötsliga rörelser är det värsta som finns. Tyvärr bor det ett gäng hönor i vårt stall som jag måste passera varje dag. Matte blir irriterad varje gång jag hoppar till när vi går förbi dem, men hon förstår inte att när de flaxar till så kan de med sin kraft riva ner hela hönsnätet och attackera mig. På tal om fåglar så har jag kastat av husse Hans ute i skogen en gång när en fågel flaxade till framför mig, men till skillnad från broshan så står jag åtminstone still när någon flyger av mig. Aldrig att jag skulle våga springa hela vägen till stallet själv. Tänk vad många faror som finns på vägen liksom!

Våra fellow horse mates, vilka är era största fobier?

/ Tage & Boppen

Gästbloggning av Samuel

Mina tankar om hästarna

Då Anna och Emma ska åka på årsmöte med klubben tänkte jag (Emma tänkte) att det vore passande med ett inlägg om mina tankar om Tage och Boppen, deras personligheter och vad jag hittills har märkt.

Om vi börjar med Tage så är han en riktig spelevink. Har aldrig stött på en häst som har en sådan personlighet, han verkar väldigt ”vaken” if you know what jag menar. Typ när man ska klia honom på halsen så fladdrar han med läppen eller när han vill ha morot så nickar han. Han är även väldigt enveten och blir lite småtjurig om han inte får som han vill.
Rent ridmässigt har jag inte så mycket att komma med. Men jag märker en klar skillnad då han gärna vill testa mig lite, helst i skritten att han väldigt gärna vill sacka eller så är det min okunskap att driva på honom. Jag har ändå ridit såpass att jag känner honom bättre och jag trivs att sitta på honom. Våran kärlek i att reta Anna är lika stor ;)

Boppen och jag fick en halvdålig start, men det har blivit bättre när jag gett honom hö och klappat honom då och då. Jag tror att han behöver längre tid att lära känna nytt folk så därför tar jag det successivt så att han känner sig tryggare med mig, vi ska ju ändå rida tillsammans i framtiden. Men Boppen är en riktigt härlig grabb, en lugn, väldigt snäll och SJUKT stor häst som ändå kan vara lite rädd av sig ibland. Och det ser typ ut som att han kommer på sig själv när han blir rädd som när Emma rider och han hoppar till lite så ser det ut som att han tänker ”jag vet men jag kan inte hjälpa det”. Jag hoppas att jag och Boppen blir lika bra kompisar som jag och Tage är nu för han är en väldigt fin häst och jag ser fram emot att rida honom.

2

/ Samuel

Guld

Du vet väl om att du är värdefull?

För mig är det tre personer som betyder extra mycket – Hans, min man och far till våra barn, och Emma och Anna, dvs våra barn.

4

Otroligt nog så gör vi föräldrar nästan allt vi kan för att supporta våra barn. Förhållandet mellan människa – djur innebär alltid en säkerhetsrisk. Större djur = större risk, eller?

Vi har haft akvariefiskar, marsvin, kanin och nu två hästar( + dammråttor som jag alltid ansvarar för).

Hans hade akvarium när jag träffade honom, så han och akvariet m.m. flyttade hem till mig.
Fiskar – liten risk, men vid semesterresor bad vi alltid grannen Åke att gå in och kolla så att akvariet var okej. Vi ville ju inte komma hem till ett vattenskadat hus. Akvariet hade vi i Annas rum. Gemensamt beslutade vi att lägga ner fiskeriet.

Eftersom Hans är en av delägarna av Imazo så har vi alltså även haft en kanin och två marsvin. Imazo är återförsäljare till zoobutiker i Norden med utgångspunkt i Vara där vi bor. Vad passande!

Om jag inte minns fel så var det kaninen som bet Anna i överarmen, så att hon har ett ärr där än idag. Det tyckte vi inte om, så därför fick kaninen åka tillbaks till Imazo.
Därefter hade vi två stycken marsvin, som jag inte vågade lyfta upp men tyckte var okej om jag fick i knäet att gosa med(om jag hade en handduk under i så fall) i soffan. Anna var redan då en duktig fotograf, så hon vann ett pris i en fototävling i någon tidning, kunde den hetat My pet? Något sådant.

Efter att vi konstaterat att ”vi tröttnat på marsvinen”, det vill säga att de tröttnade på att städa buren, så tog Hans med dom till Imazo, och turligt nog så ville en ”praktikant” ta dem i sin ägo. Han transporterade sedan hem marsvinen i buren på sin moppe!

6

Både Emma och Anna har varit utbyteselever eftersom att Västra skolan, deras lågstadieskola, haft samarbete med skolan i Hook Norton. Båda våra gullvippor har varit där och fått uppleva det brittiska vardagslivet. Vi har också haft elever från England boendes hos oss. Mycket positivt!

För att återgå till försäkringar och säkerhet m.m.
Hans fick en cykel ett år i födelsedagspresent. När Anna skulle åka iväg till Hook Norton så hade Hans i uppdrag att fixa kameran, och detta var före digitalkamerans tid så han skulle ordna film och batteri. Han kom från jobbet utan att ha ordnat detta, och jag bitchade att han fick fixa det. Med ny cykel blev resultatet detta:

###
Handbromsen nöp, vilket resulterade i en kullerbytta över styret och framhjulet.

Dag två, alltså dagen efter olyckan, så skulle Anna åka till Hook Norton men Hans fick inte följa med till bussen för att säga hej då så som han såg ut. Som tur var så klarade han sig hyfsat – han hade ingen hjälm heller. Skrapsår, blåmärken och trasiga kläder fick han.

5

Lyckligtvis så har vi varit ganska förskönade från olyckor och sjukdom. Pengar är inte allt här i världen, men det kan underlätta.

Som vuxen är man i regel försäkrad genom sitt arbete och eventuellt fackförening. Så är fallet för mig som anställd på Posten.

Eftersom både Anna och Emma ännu inte har egen inkomst så betalar vi fortfarande deras försäkring. Anna föddes ju ca 1 månad för tidigt och fick inte någon försäkring förrän hon klarat ca 3 månader tror jag det var, med ett okej från läkaren.

Emma föll en varm dag i skolan, iklädd shorts och t-shirt och skrapade sig på asfalten. Sår både här och där, och dåligt med sömn ett par nätter. Inga bestående skador, förutom ärr på ena knäet(det fick vi ersättning från försäkringsbolaget för). Emma(och jag) fick ligga över på sjukhus en natt för observation vid magont. Då betalar min försäkring inkomstbortfallet och min försäkring ger mig ersättning.

Anna cyklade omkull på fritids, på samma asfaltsgård som Emma. Hon slog i munnen = besök på vårdcentralen och hos tandläkaren. Än idag har jag ett dokument i bankfacket som berättigar Anna att fixa till framtänderna innan hon fyller 25, om det skulle behövas. Flytande föda i några dagar på grund av sönderslagna läppar och ömmande framtänder.

Ni som följt bloggen vet ju att Emma efter ett fall från hästen landade på en bom och bröt vänstra överarmen. Efter att skadan åtgärdats på sjukhus och hon kommit hem uppstod nästa problem. Hur ska hon komma till och från skolan när hon inte kan köra själv?
Hans på sin blandning av västgötska och värmländska: ”Ja ja kan la skjussa na nön da.”
Jag: ”Nön da – dä hanlar om vecker.”

Som tur var så nämnde jag detta på jobbet, och en av brevbärarna har en bror som driver taxiföretag. Han sa att de genom olika försäkringar körde personer hit och dit. Jag kontaktade då länsförsäkringar och det skulle inte vara några problem från deras sida. Därefter kollade jag med Eks taxi här i Vara och fick klartecken. Emma fick en egen privatchaufför vid namn Hans(haha). Egentligen var han pensionär, men vid behov så…
Efteråt har jag träffat hans fru och talat om hur tacksamma vi var för att Hans ställde upp så som han gjorde. Förutom fria resor till och från skolan så fick Emma ersättning för mediciner, sjukhus och läkarvård. Vi sa skämtsamt att Emma fick färdtjänst.
Eks sysslar främst med busstrafik egentligen, så vid ett tillfälle la de på luren i örat på Emma. Vid detta tillfälle så var jag och Hans på mässa i Bologna(med Imazo) när hon ringde och sa detta. Emma hade nämligen bett om färdtjänst, vilket Eks sa att de inte sysslade med. Efter vissa missuppfattningar löste det sig och hon fick skjuts och därefter fick hon numret till ”privatchaufför” Hans.
För oss räckte det med all hjälp hon behövde vid dusch, hår, kläder och mycket, mycket mera.

Som sagt var – pengar är inte allt, men i vissa lägen underlättar det om man har råd att betala en försäkring. Vi har gjort om deras barnförsäkringar till ungdomsförsäkringar upp till och med 25 år. Då hoppas vi verkligen att de har egen inkomst.

Så var det ju detta med större djur = större olyckor, eller? Ett marsvin väger runt 1 kg och en (stor)häst flera hundra kilo. Det är ju självklart att konsekvenserna vid en olycka kan bli betydligt större när man håller på med hästar.

Jag har pratat med vår häst/husvakt(och Emmas och Annas BFF) Jenny, även kallad Janne. Hon har också fått ta hjälp av sin försäkring två gånger på grund av hästincidenter.

Till sist vill jag säga; ni kan inte ersättas med något, inte allt guld i världen. För oss föräldrar är ni ändå alltid mest värdefulla, så var rädda om er – chansa inte – var inte nonchalanta – visa respekt för hästarna. Men ändå YOLO, så ha kul tillsammans!

3

/ Bettan

Den elaka hästmamman

Jag tänkte att vi kör ett inlägg i repris som var mycket uppskattat på vår förra blogg, nämligen ett inlägg som mamma har skrivit(well, på ett kollegieblock men ändå, hihi!).

Här kommer ett inlägg som ingen mindre än mamsen har skrivit. Jag och Anna fick oss ett gott skratt när vi läste det som hon hade skrivit i hemlighet, haha. Enjoy!

Sitter vid köksbordet så någon av döttrarna är vid tangenterna.Varför då detta undrar ni?! När jag funderar är det fredag kl 22.00. Detta kom jag på pga svärmor(farmor).

Hon var här torsdag till fredag pga att Hans(pappa) skulle fixa lite på hennes bil, vilket han höll på med när jag kom från jobbet. Hinner slänga av mig postuniformen när Emma ringer från stallet att hon glömt något viktigt inför clearrounden i Alingsås. ”Kan du komma med den?” Javisst!! Svärmor Barbro och hennes gulliga hund Hoss vill åka med så vi drar iväg.Ute i stallet är Emma inne och Anna ute i hagen hos Tage. Hoss älskar att springa runt i leran bland hästarna. Jag hjälper Anna att fylla på vatten och svärmor klappar Tage och Boppen och en av stallägarnas hästar. Jag(1,54 kort) är tyvärr livrädd och backar undan när Emma hämtar Boppen.

När jag och svärmor är på väg hem säger hon: ”Hur orkar de hålla på så här?” Jaa, svarar jag, det skulle inte fungera utan mig och Hans. Båda studerar(= ingen inkomst) och stud till tentor m.m. tar tid, förutom lektionerna i skolan. Emma praktiserar ju nu på heltid dagtid, så hon har inget ”arbete” efter skoltid. Men ändå ”inbokad” varje dag. På högskolan är ju inte alla dagar studier annars. Klart de orkar, svarar jag svärmor. De har ju full backup av mig och Hans. Vi jobbar båda heltid(men det blir alltid mer, eftersom båda är mycket engagerade i arbetet). Vi ”sponsrar” därför alla hästkostnader, annars hade Emma och Anna definitivt inte haft råd med hästarna.20120915_181145

Hans är en klippa med hästarna och rider i mån av tid. Jag sköter all markservice hemma, dvs mat, tvätt och städ. Får ofta telefon till jobbet att vi behöver äta 17.30 för att vi ska på träning. OK, jag slutar inte förrän 17. Stressigt.

Jag försöker att påminna döttrarna om att när de flyttar från oss måste de se till att det finns mat hemma som ska tillagas, schabrak, hästgrejer, kläder m.m. som ska tvättasm och boendet som ska städas. Dessutom måste man alltid ha en ”hästvakt” om man drar iväg på semester, FHS, GHS m.m.

Vad vill jag då säga med detta?
Alla ni hästungdomar(framförallt tjejer eller?), glöm inte bort era päron, som alltid vill ert bästa, och ställer upp allt vad DE orkar!

Falkenberg-07 053
Svärmors hund Hoss.

/ Den elaka hästmamman Bettan