Ibland blir det fel

Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg så har jag & Anna råkat ut för endel roligheter både i det privata planet och i hästlivet. Jag tänkte nu berätta om ett par händelser som skedde under ridskolans ponnyledning som jag & Anna jobbade ideellt med under flera år.

Happening one: Jag hade hand om ponnyledningen och skulle skriva upp barnens namn och personnummer på ett papper för att ha till våra LOK-stöd. In kommer en tjej på ungefär 7 år och jag frågar mamman ”Vad heter hon?”. Då fick jag svaret ”suck… nu blev det ”hon” igen”. Det var alltså en pojke som jag trodde var en tjej. *Pinsamt*. Jag lärde mig dock en sak av det hela och det är att aldrig chansa om ett barn är en kille eller tjej. Efter min pinsamma händelse så började jag alltid att fråga barnen ”Vad heter du?”. Vissa barn var väldigt blyga så då fick helt enkelt föräldern svara. Perfekt taktik, för då kunde det aldrig bli fel!

Happening two: Okej, denna händelse är nästan snäppet värre. Jag hade återigen hand om ponnyledningen och skulle hjälpa ett litet barn att rida. Barnet var på ponnyledningen med sin pappa på typ 40 bast, och när han skulle säga åt barnet att gå fram till hästen så sa han inget mindre än: ”Gå fram till TANTEN där så hjälper hon dig”. Jag var 17 år gammal. Tant… det är väl kanske inget speciellt passande ord då, haha. Tjejen? Flickan? Tösabeten? Jag skulle nog kunna komma på minst 10 ord som är mer passande än tant i den situationen. Jag blev lite sur så jag hade lust att skrika på honom att om jag som 17-åring är en tant, vad fan är han då, men det gjorde jag inte såklart. Efter denna händelse har jag dock inte blivit kallad för tant igen, utan det är snarare tvärtom att folk tror att jag är yngre än vad jag är. Förhoppningsvis dröjer det några år till innan jag kan sätta epitetet tant före mitt namn ;)

Den snygga tanten:
20130314_175358

Har ni gjort något liknande misstag som mig och tagit fel på könen? Eller har ni kanske också blivit kallade för tanter alldeles för tidigt? Tell me!

/ Emma

Dagens läsarfråga

Hoppas att ni alla hade en bra påskafton igår! Det hade verkligen vi så vi är rätt sega idag om man säger så. Jag tänkte ställa ett par läsarfrågor i det här inlägget som vi är jättetacksamma för om ni svarar på för att bloggen ska bli så bra som möjligt och kunna utvecklas.

♥ Vad är bra med elfstrands.se?
♥ Vad är mindre bra med elfstrands.se? (Vad kan bli bättre)

tida

/ Emma

Stackars funktionärer

Under semestern så fick jag lite inspiration till inlägg efter att ha läst det här inlägget inklusive kommentarer på Tyras blogg. En funktionär hade råkat stå i vägen i en sväng och stoppat upp Tyras ridning för en sekund, vilket hon skrev om i bloggen och vissa av hennes läsare gick till angrepp mot funktionären. Observera att mitt inlägg inte är någon kritik mot Tyra, utan jag vill bara belysa en viktig fråga.

Jag själv har ridit ganska många tävlingar och visst har funktionärer stått i vägen för mig med. En gång så stod det en funktionär i en oxer som jag red mot, och hon flyttade sig inte förrän jag var 3 galoppsprång innan det(jag fick lite blackout och visste inte vad jag skulle göra, så jag red an hindret ändå men plockade bort ett galoppsprång). Jag har aldrig blivit arg om någon har stått ivägen, för om man anser att någon gör det så är det bara att be domaren om att få rida om den svängen eller det hindret. Han eller hon har koll på om funktionären har stått i vägen eller inte och det löser sig alltid för ryttaren. Man kan inte skylla på funktionärerna när det inte går som man vill.

Jag tycker att vi ryttare ska ha mer förståelse för funktionärerna. Eftersom jag själv arbetar ideellt som funktionär varje år så vet jag hur det är. Man jobbar gratis hela dagen och oftast hinner man inte få någon paus över huvud taget. I alla fall inte om man arbetar som banfunktionär då man ska bygga om banan i pauserna osv. På grund av denna stress så hinner man nästan aldrig äta heller. Man ska vara glad om man hinner springa och kissa för en halvminut eller slänga i sig en macka på en minut. Jag vet inte hur ni är, men när inte jag får äta så blir jag trött, grinig och kanske också lite virrig. Därför så kan jag förstå att funktionärerna kanske råkar stå ivägen ibland, och jag kan sätta min högra hand på att de inte gör det med mening! En gång så har jag till och med varit med om att banbyggaren på vår tävling stod i vägen i en sväng. Då kanske ni förstår att vem som helst kan råka vara ouppmärksam för en sekund, till och med den personen som förväntas kunna banan till 100%.

Jag tycker synd om funktionärer som ställer upp och arbetar på sin fritid och sedan blir påhoppade på internet för att de råkar göra ett litet misstag. Shame on you som kommenterar elakt om funktionärer på bloggar! Jag kan låta lite hård när jag säger detta, men om man aldrig har jobbat ideellt så tycker jag inte att man kan kritisera de som faktiskt ställer upp och gör detta. Alla gör misstag ibland och alla står i vägen ibland. Jag tror nog att nästan alla har råkat stå i vägen för ett ekipage under till exempel en hoppträning. Jag vet att jag har gjort det flera gånger. Det är lätt hänt, men det är bara att be om ursäkt när det händer, och ryttaren kan bara rida an hindret igen.

För att få ett positivt avslut på detta inlägg så tycker jag att istället för att ständigt klaga så ska vi istället bli bättre på att berömma funktionärer för deras arbete. Jag vet att jag har skrivit några inlägg inom samma ämne tidigare, men det är för att vår familj brinner för ideellt arbete och vet hur svårt det kan vara att få ihop funktionärer till tävlingar och andra aktiviteter. Utan ideellt arbetande funktionärer så skulle det inte finnas några tävlingar att åka på. Tänk på det!

IMG_9333

Alla ni som någon gång har arbetat ideellt: Ni är grymma!

/ Emma

Bilder från Lanzarote

Här bjuder vi på ett gäng bilder från semestern! Underbart att komma iväg till värmen när den svenska vintern verkar vägra släppa. Hoppas att ni också kan drömma er bort lite nu :)

Fåglarna var väldigt närgångna på hotellet, haha.
1

Chill i poolen.
2 3
9

Jag solar i princip aldrig mitt ansikte då jag är väldigt rädd om min hud där eftersom den är så känslig för solen och åldras snabbast. Såhär brukar det se ut när jag solar framsidan:
14

Vi bodde på ett All Inclusive hotell och när pappa fyllde år hade de gjort vårt lunchbord såhär fint.
4

Näst sista dagen så åkte vi iväg på en båttur där vi dessutom fick åka bananbåt för en billig peng. Det var första gången jag & Anna gjorde det, men definitivt inte sista. En skräckblandad förtjusning kan man sammanfatta den turen med ;)
5 6 7 8

Jag & Kålle hade turnering i airhockey. I början gick det bra för mig och vi spelade lika, men i slutet så failade jag alltför mycket och Kålle vann. Som ni ser så används min koncentrationsmin även här.
15 16

Och några bilder på oss sistahs.
11
12 13

Havet.
10

/ Emma

Stor hest, liten ryttare

Detta blir vårt första inlägg som vi skriver efter semestern. Måste medge att det känns ganska bra att sitta vid datorn igen efter en vecka på mobilen med kasst wifi på hotellet! Idag har vi somsagt fullt upp och jag vet inte hur mycket bloggning det blir efter detta inlägg, men vi ska försöka lägga upp lite bilder på datorn och lägga upp dem här. Nu ska vi alldeles strax iväg och pussa på våra grabbar för första gången på över en vecka. Vi har saknat dem ♥

Jag måste bara visa den här bilden som Janne, aka vår hästvakt under resan, skickade till oss i veckan. Anna som är mamma & Jannes jobbarkompis har varit med och ridit våra hästar endel i veckan och en dag fick hon prova Boppen. Det roliga är att Anna är i mammas size, dvs runt 155 lång, så Boppis ser ju inte dåligt stor ut, hehe ;)

524189_633695689978950_749111659_n

Annas omdöme om Boppen var att hon tyckte att han var rolig, men hon trodde att han skulle kännas större att rida. Det är nog en ganska bra beskrivning av Boppis. Han är ju gigantisk, men lättare och ”mindre” att rida än man tror, och han blir ännu lättare att rida när han är igång mer/är starkare i kroppen. Bara för att en häst är stor så innebär ju det inte att den ska ridas med styrka, utan Boppis är ett bra exempel på en känslig häst som måste ridas med känsla! Kul att Anna gillade honom i alla fall :)

Glad påsk på er allihop!

/ Emma

20-årsfest

Idag blir det full rulle! Det är lika bra att köra igång när man kommit hem, eller hur?

Jag hade ju släktkalas under den ”riktiga” helgen när jag fyllde år, så mamma kom med förslaget att ha min 20-årsfest under påsk och det tyckte jag var en bra idé! Så därför behöver vi plocka i ordning och fixa allt inför kvällen. Som tur är så slipper vi laga mat, det fixar Stures festmat med deras svingoda exotiska planka, mmm(ni som bor i närheten av Järpås borde verkligen prova deras mat under något ”event”, jättegott)! Det blir alltså middag här hemma och sen drar vi ut på krogen.

Förutom att fixa inför kvällen så ska vi såklart åka till våra fina grabbar som vi saknat så himla mycket ♥

Vill ni se lite bilder och sådant från Lanzarote eller ska vi skippa det? Isåfall kommer det upp under veckan!

IMG_7298
Får hoppas att Boppen inte är svanslös som på den här bilden ;)

/ Anna

Tips: Hur man får upp blicken

Här kommer ett till gammalt inlägg(har upptäckt att vi har många bra gamla inlägg på vår förra blogg) där Anna tipsar om hur man kan förbättra sin blick. Många ryttare sitter ju trots allt och glor ner i hästens man, jag inkluderad!

Min starkaste sida inom ridningen är min blick. Jag tittar aldrig ner på hästens hals. Dock så har jag gjort det förut, men jag har mitt lilla knep som man kan ta till innan blicken sitter automatiskt.

Jag tänker som så att dressyrbanan också är en liten ”hoppbana” där man ska ta sig över olika hinder. Inte sitter väl man och tittar ned på en hoppbana, eller hur? Därför tänker jag att jag vid A ska rida skänkelvikning till B, och vid A så står det ett litet ”hinder”, alltså där övningen ska påbörjas. När jag ridit upp vid A flyttar jag blicken till sista hindret som står vid B, och när jag tagit mig över det så förflyttas min blick vidare till nästa hinder osv.

Det låter kanske konstigt, men jag lovar att det fungerar! När man sedan vant sig vid att inte stirra på hästens man så behöver man inte alls tänka på detta sättet, utan det gör man av bara farten.


På bilden tittar Emma ner på Tage istället för att planera ridningen.

Det är inte bara bra att ha uppe blicken för att man ska kunna planera sin ridning. Man får också lära sig att lita på sin känsla, samt att det är superbra att inte titta ned på framridningar! Då slipper man krocka med andra hästar och kan då väja i tid. I många fall kan en bra blick bidra till att man får bättre sits överlag.

/ Anna

 

Veckans bloggar

Eftersom det var så många bra bloggar som anmälde sig till veckans blogg förra veckan så har jag därför valt ut två stycken tills idag. Dessa är:

http://ourhorses.blogg.se
ourhorses

Trevlig väldigt nischad hästblogg som blandar kortare inlägg med längre åsiktsinlägg. Tummen upp på det då bloggen, enligt mig, blir roligare att läsa då.

http://menvisst.com
menvisst

En blogg som drivs av Susanna som alltid lämnar roliga och peppande kommentarer här. Bloggen är inte riktigt lika nischad på hästar som den ovan, men jag gillar den ändå. En blandning mellan vardag, hästar & föräldraskap som kanske passar en lite mer äldre målgrupp(om nu jag räknas som gammal, hmm).

/ Emma

Våra tävlingsset – dressyr

Här kommer de olika varianterna som vi har att välja på när det gäller dressyrtävlingar. Just nu så har Tage en dressyrsadel, vilket gör att han har dressyrschabrak och boppen har hoppsadel så då får han ha hoppschabrak. Vissa av bilderna är dessvärre rätt missvisande när det gäller färger, speciellt Anna Scarpati schabraket, då passpoalerna är mycket blåare egentligen.

Dressyrseten:

d1 d2 d4

Hoppsetet:

d3

Vilket ovan är eran favorit? 

/ Anna

Stilhoppning

Här kommer ett inlägg som jag publicerade på vår förra blogg. Jag har skrivit om stilhoppning då jag var domarsekreterare på VoRF:s lokala ponnyhoppningar förra sommaren och då fick höra vad domaren tittade på. Är du sugen på att förbättra dina stilpoäng? Läs!

Eftersom jag har varit domarsekreterare hela helgen under stilhoppningen så tycker jag att jag har fått rätt bra koll på vad en stildomare letar efter. I det här inlägget så tänkte jag därför tipsa om vad stildomaren på vår tävling tittade extra noggrant på och ge tips på hur man kan plocka poäng i en stilhoppning.

Innan lördagens stilklass började kom det fram en tjej till Camilla(stildomaren) och frågade om man var tvungen att stå i lätt sits mellan hindren. Camilla svarade då att man ska ha en linje mellan axel, knä och tå, men att man inte måste stå i tvåpunktsits(man får dock göra det om man vill). Det Camilla drog av poäng på hos endel ryttare var att de satt i bakvikt innan och mellan hindren. Detta ledde även till att de kastade fram överliven i sprången. Man ska alltså undvika att luta sig bakåt, men man måste inte stå upp i lätt sits om man inte vill.

Blicken var någonting som Camilla tittade mycket på. Många ryttare tittade ner efter hindren, antagligen för att titta så de hade rätt galopp. Så fort man gör det så blir det dock poängavdrag. Titta inte ner, utan känn själv om du har rätt galopp. Är det en lång sträcka till nästa hinder, gör ett byte, men är det en båge/relaterat avstånd, hitta bara rytmen och kör på. Var noggrann med att titta dit du ska!

Ponnyryttarna i helgen hade överlag bra rytm och tempo. Det som Camilla dock drog av poäng på var ryttare som red i för högt tempo, samt de som inte balanserade upp sina ponnyer i svängarna. Det är alltså viktigt att hålla ett lagom tempo(inte för snabbt eller långsamt) med en bra rytm och balans. Undvik av- och påridning och försök lägga hästen i sjyssta lägen på hindren.

Att hålla sin ponny rättställd var någonting som Camilla tittade mycket på i helgen. De ryttare som hade ponnyerna utåtställda i svängarna fick avdrag. Handen ska även vara mjuk och följsam. Ryttare som red med grova tygeltag samt med för dålig eftergift fick poängavdrag. Förutom detta så är det viktigt med stabila skänklar. De får inte åka bak alltför mycket i sprången, och hälarna får inte åka upp då det har stor inverkan på balansen och följsamheten hos ryttaren.

De ryttarna som placerade sig i helgen hade en bra grundsits både över och mellan hindren. De visade tydliga eftergifter över hindren, red med mjuka hjälper och hade välskolade ponnyer som lyssnade på sin ryttare. Tempot och rytmen var bra, vilket ledde till trevliga språng över hindren.

Jag och Boppen: Ett exempel på bra blick, överliv och eftergift, med lite mindre bra skänklar. Mina skänklar har en tendens att åka bak lite i sprången, men hälen hålls oftast nedtrampad. Detta är dock inget som jag tänker på eller som stör varken honom eller mig(och då har vi ju ändå tränat upp till 130 drygt), men det är någonting som jag behöver träna på ändå. Jag skulle vilja starta en stilhoppning med Boppen någon gång och se vilka poäng vi skulle få, samt feedback på min ridning. Tyvärr så finns det ju knappt några stilhoppningar för storhäst häromkring.

1

Vad tycker ni om inlägget, och stilhoppning i sig? Har ni startat några stilhoppningar själva?

/ Emma

Hinktips

I vårat nuvarande stall så har hästarna vattenkoppar inomhus, vilket fungerar bra för dom. När vi stod på ridskolan så stod dom i ett ”utestall/uteboxar”, det var inte riktigt uteboxar men som ett oisolerat stall kan man väl säga. Där fanns inga vattenkoppar utan då hade vi hinkar till hästarna.

Vi hade sådana här hinkar till våra:

710129_01
Hinken hittar ni [HÄR], ett litet tips är att använda en sådan [HÄR] så hinken blir stabil.

Det som jag finner negativt med hinken är själva handtaget. På ändarna så sticker det ut liksom, och på våra hinkar så var mellanrummet mycket mindre. Det gjorde att Tage fastnade några gånger med sin svans i hinken(antar att han kliade sig eller något). En gång var det så illa att han inte kom loss och hade hinken hängandes i svansen så han fick panik så våran dressyrtränare fick rädda stackars Tage.

Det man kan göra för att motverka att dom fastnar med svansarna är att bara linda svart eltejp runt ändarna på handtaget. Problem solved!

/ Anna

Med eller utan aachenrem?

Det senaste året/halvåret så har vi i princip helt slutat rida med aachenrem(eller snokrem som jag kallar det) på våra hästar. Anledningen till detta är för att vi inte tycker att det behövs, och då är det bara onödigt med överflödig utrustning som ska försöka ”knipa igen” munnen på hästarna. Vi har visserligen alltid haft våra snokremmar väldigt löst spända så de har väl aldrig gjort någon ”nytta” egentligen. Dessutom tycker vi att det är mycket snyggare med träns utan snokrem, för då ser man ju ännu mer av hästarnas fina ansikten :)

Vår lacknosgrimma från Kyro är väldigt bra då man kan välja om man vill ha snokrem eller inte. I början så hade vi det, men nu skippar vi den och kör all natural!
#

IMG_20120804_110047

Använder ni snokrem eller inte? Vad tycker ni är snyggast?

/ Emma

Basic övning för alla ekipage

Här kommer en ridövning som jag publicerade på vår gamla blogg som passar alla, oavsett om du/hästen är nybörjare eller proffs!

Tidigare har jag mest lagt ut övningar för mer rutinerade ryttare/ekipage, men idag tänker jag visa en väldigt basic övning som dock är supernyttig enligt mig. Den passar allt från nybörjare – rutinerade ryttare, gröna hästar – välutbildade hästar och sega hästar – heta hästar. Anledningen till att jag red den med Mona idag var pga att hon blev väldigt trippig i traven, och för att hon inte ville göra korrekta halter. Övningen fungerade alldeles utmärkt till detta.

x = halt
-
- = avbrott till skritt, ca 3 steg.
-
> = vägen du ska rida
Övningen är enkel att rida. Du vänder rätt upp från A och gör halt vid x. Därefter fortsätter du och vänder höger/vänster vid C(vartannat varv), gör ett avbrott till skritt innan du vid E/B vänder över ridbanan och gör halt vid X. Efter halten fortsätter du framåt i trav, vänder vänster/höger när du kommer till långsidan(E/B), gör ett avbrott till skritt, och börjar om övningen från början(vänder rätt upp i det nya varvet).
Lycka till!
 
/ Emma

Ett bra mellanmål

Ett av mina favoritmellanmål som jag har ätit mycket det senaste är smoothie! Det bästa med smoothies är att de är så lätta att variera, att de innehåller mycket protein, och att de är mättsamma utan att man känner sig ”tung” av mat. Perfekt att äta på eftermiddagen innan man drar iväg till stallet med andra ord. När jag vill ha ett lite mer matigt mellanmål så brukar jag bara äta några prinskorvar också. Ett annat tips är också att laga till sig en smoothie som kvällstilltugg när man känner sig sötsugen men inte vill trycka i sig glass eller godis.

I min smoothie så brukar jag ha:
– Frysta bär
. Oftast jordgubbar, hallon och blåbär
- Yoghurt
– Proteinpulver
– 1 äggvita
– En skvätt äppeljuice

 

Och såhär kan en av mina smoothies se ut. Observera att glaset är lika stort som en liten vas, det är därför som det ut som att jag har så lite smoothie i glaset.
20130315_143512

Gillar ni smoothie? Har ni något annat tips på mellanmål som passar innan ett stallbesök?

/ Emma

Guld

Du vet väl om att du är värdefull?

För mig är det tre personer som betyder extra mycket – Hans, min man och far till våra barn, och Emma och Anna, dvs våra barn.

4

Otroligt nog så gör vi föräldrar nästan allt vi kan för att supporta våra barn. Förhållandet mellan människa – djur innebär alltid en säkerhetsrisk. Större djur = större risk, eller?

Vi har haft akvariefiskar, marsvin, kanin och nu två hästar( + dammråttor som jag alltid ansvarar för).

Hans hade akvarium när jag träffade honom, så han och akvariet m.m. flyttade hem till mig.
Fiskar – liten risk, men vid semesterresor bad vi alltid grannen Åke att gå in och kolla så att akvariet var okej. Vi ville ju inte komma hem till ett vattenskadat hus. Akvariet hade vi i Annas rum. Gemensamt beslutade vi att lägga ner fiskeriet.

Eftersom Hans är en av delägarna av Imazo så har vi alltså även haft en kanin och två marsvin. Imazo är återförsäljare till zoobutiker i Norden med utgångspunkt i Vara där vi bor. Vad passande!

Om jag inte minns fel så var det kaninen som bet Anna i överarmen, så att hon har ett ärr där än idag. Det tyckte vi inte om, så därför fick kaninen åka tillbaks till Imazo.
Därefter hade vi två stycken marsvin, som jag inte vågade lyfta upp men tyckte var okej om jag fick i knäet att gosa med(om jag hade en handduk under i så fall) i soffan. Anna var redan då en duktig fotograf, så hon vann ett pris i en fototävling i någon tidning, kunde den hetat My pet? Något sådant.

Efter att vi konstaterat att ”vi tröttnat på marsvinen”, det vill säga att de tröttnade på att städa buren, så tog Hans med dom till Imazo, och turligt nog så ville en ”praktikant” ta dem i sin ägo. Han transporterade sedan hem marsvinen i buren på sin moppe!

6

Både Emma och Anna har varit utbyteselever eftersom att Västra skolan, deras lågstadieskola, haft samarbete med skolan i Hook Norton. Båda våra gullvippor har varit där och fått uppleva det brittiska vardagslivet. Vi har också haft elever från England boendes hos oss. Mycket positivt!

För att återgå till försäkringar och säkerhet m.m.
Hans fick en cykel ett år i födelsedagspresent. När Anna skulle åka iväg till Hook Norton så hade Hans i uppdrag att fixa kameran, och detta var före digitalkamerans tid så han skulle ordna film och batteri. Han kom från jobbet utan att ha ordnat detta, och jag bitchade att han fick fixa det. Med ny cykel blev resultatet detta:

###
Handbromsen nöp, vilket resulterade i en kullerbytta över styret och framhjulet.

Dag två, alltså dagen efter olyckan, så skulle Anna åka till Hook Norton men Hans fick inte följa med till bussen för att säga hej då så som han såg ut. Som tur var så klarade han sig hyfsat – han hade ingen hjälm heller. Skrapsår, blåmärken och trasiga kläder fick han.

5

Lyckligtvis så har vi varit ganska förskönade från olyckor och sjukdom. Pengar är inte allt här i världen, men det kan underlätta.

Som vuxen är man i regel försäkrad genom sitt arbete och eventuellt fackförening. Så är fallet för mig som anställd på Posten.

Eftersom både Anna och Emma ännu inte har egen inkomst så betalar vi fortfarande deras försäkring. Anna föddes ju ca 1 månad för tidigt och fick inte någon försäkring förrän hon klarat ca 3 månader tror jag det var, med ett okej från läkaren.

Emma föll en varm dag i skolan, iklädd shorts och t-shirt och skrapade sig på asfalten. Sår både här och där, och dåligt med sömn ett par nätter. Inga bestående skador, förutom ärr på ena knäet(det fick vi ersättning från försäkringsbolaget för). Emma(och jag) fick ligga över på sjukhus en natt för observation vid magont. Då betalar min försäkring inkomstbortfallet och min försäkring ger mig ersättning.

Anna cyklade omkull på fritids, på samma asfaltsgård som Emma. Hon slog i munnen = besök på vårdcentralen och hos tandläkaren. Än idag har jag ett dokument i bankfacket som berättigar Anna att fixa till framtänderna innan hon fyller 25, om det skulle behövas. Flytande föda i några dagar på grund av sönderslagna läppar och ömmande framtänder.

Ni som följt bloggen vet ju att Emma efter ett fall från hästen landade på en bom och bröt vänstra överarmen. Efter att skadan åtgärdats på sjukhus och hon kommit hem uppstod nästa problem. Hur ska hon komma till och från skolan när hon inte kan köra själv?
Hans på sin blandning av västgötska och värmländska: ”Ja ja kan la skjussa na nön da.”
Jag: ”Nön da – dä hanlar om vecker.”

Som tur var så nämnde jag detta på jobbet, och en av brevbärarna har en bror som driver taxiföretag. Han sa att de genom olika försäkringar körde personer hit och dit. Jag kontaktade då länsförsäkringar och det skulle inte vara några problem från deras sida. Därefter kollade jag med Eks taxi här i Vara och fick klartecken. Emma fick en egen privatchaufför vid namn Hans(haha). Egentligen var han pensionär, men vid behov så…
Efteråt har jag träffat hans fru och talat om hur tacksamma vi var för att Hans ställde upp så som han gjorde. Förutom fria resor till och från skolan så fick Emma ersättning för mediciner, sjukhus och läkarvård. Vi sa skämtsamt att Emma fick färdtjänst.
Eks sysslar främst med busstrafik egentligen, så vid ett tillfälle la de på luren i örat på Emma. Vid detta tillfälle så var jag och Hans på mässa i Bologna(med Imazo) när hon ringde och sa detta. Emma hade nämligen bett om färdtjänst, vilket Eks sa att de inte sysslade med. Efter vissa missuppfattningar löste det sig och hon fick skjuts och därefter fick hon numret till ”privatchaufför” Hans.
För oss räckte det med all hjälp hon behövde vid dusch, hår, kläder och mycket, mycket mera.

Som sagt var – pengar är inte allt, men i vissa lägen underlättar det om man har råd att betala en försäkring. Vi har gjort om deras barnförsäkringar till ungdomsförsäkringar upp till och med 25 år. Då hoppas vi verkligen att de har egen inkomst.

Så var det ju detta med större djur = större olyckor, eller? Ett marsvin väger runt 1 kg och en (stor)häst flera hundra kilo. Det är ju självklart att konsekvenserna vid en olycka kan bli betydligt större när man håller på med hästar.

Jag har pratat med vår häst/husvakt(och Emmas och Annas BFF) Jenny, även kallad Janne. Hon har också fått ta hjälp av sin försäkring två gånger på grund av hästincidenter.

Till sist vill jag säga; ni kan inte ersättas med något, inte allt guld i världen. För oss föräldrar är ni ändå alltid mest värdefulla, så var rädda om er – chansa inte – var inte nonchalanta – visa respekt för hästarna. Men ändå YOLO, så ha kul tillsammans!

3

/ Bettan

Klantarsel

För ett par år sedan så skulle jag fodra shettisarna som stod på ridskolan med hö när vi hade stalltjänst. Dom gick i en lösdrift som var precis bredvid gödselstacken. Jag hade köpt nya ridkläder på mässan på Gbg HS, ett par blå Whitaker-byxor och en blå Kingslandjacka och hade dom på mig.

Med andra ord så var detta i slutet på februari/början på mars. Därför hade snön börjat smälta, men precis innan hagen så var det en snövall som jag ställde mig på. Jag slängde in höet i hagen, och tappade balansen så jag föll baklänges. Vad jag landade i? Jo, en sörja av bajs, kiss och smältvatten. KUL!

Emma skrattade så åt mig när jag låg där, men jag blev såklart väldigt arg. Jag gick till pappa med orden ”du får köra hem mig, NU!” men han tyckte knappt att jag borde åka hem, det är ju bara lite blött? En ännu argare Anna fick skrika ”jag har ju för fan BAJS i håret, jag måste hem och duscha NU!”. Som tur var så förstod pappa situationen så jag fick åka hem och duscha, haha.

Jag har för mig att Emma tog en bild på mig när jag låg där i sörjan, men tyvärr vet jag inte vart den finns…

Snälla säg att jag inte är den enda som har ramlat i gödselstacken?!?!!? 

IMG_20120925_165616
Såhär sur var jag ;)

/ Anna

Några charmiga bilder

Här bjuder vi på några bilder som vi tog efter tävlingen i Falköping. Boppis fick äpple, Tagis blev glader när Bopp kom tillbaks, och Hanna var lite jobbig mot Tage, hehe.

Haha på första bilden för övrigt. Tagai Lama??

9
14 13 12 11 10

Emma

Det där med raser

Egentligen är jag en sådan människa som inte bryr mig sådär jättemycket om rasen på hästen, utan jag tittar mer på individen och om den kan det jag vill att den ska kunna rent utbildningsmässigt. Nu har det blivit mycket halvblod för oss då vi har ägt/äger ett polskt, ett svenskt och ett danskt halvblod.

Dock så har jag två raser som jag gärna skulle vilja äga någon gång under min levnadstid, och det är en islandshäst och en frieser!

Vi åker förbi islandshästar varje dag och jag tycker att dom verkar så otroligt mysiga, små och gulliga. Jag är inte alls insatt i islandshästtävlingar och sådant så jag vet inte vad det innebär, men det hade varit roligt att prova! Tölta runt i skogen och sådant.

Frieserhästen har jag alltid tyckt varit så otroligt vacker, så därför skulle jag mer än gärna ha en sådan häst i mitt stall.

Har ni någon ras som ni skulle vilja ha i er ägo?

+
T
re små isisar som gottar sig i solen.

/ Anna

Glittrande pannband

Som ni antagligen redan vet så är jag en riktig sucker för allt som glittrar. Nåja, inte riktigt allt kanske, men jag älskar glitter på pannband, kavajer, schabrak och ibland på hjälmar om det är på rätt sätt.

Jag och Emma har nog upp mot 10 stycken swarovskipannband i olika färger, och här ser ni hur fint det glittrar i vårat ridhus:

swarovski
Glitter gör sig aldrig rättvist på bild, men Tage var så smart(eller otålig) så han skakade lite på huvudet precis när jag tog vänsterbilden och då ser man hur mycket det glittrar, tack Taggis ;)

Har ni tröttnat på glitter/swarovski-trenden eller inte? 

/ Anna

Hej från Lanzarote

Här kommer ett snabbt hallå från Lanzarote! Vi har det bra och är redigt brända. Även om det inte är supervarmt här(ungefär som en svensk sommardag) så tar solen så in i!

Vi har hört med Janne och hästarna har det fint. Nu i helgen så har de fått två dagars uteritt. Gött för pojkarna!

Som ni ser så har det även kommit upp annons här på bloggen nu. Kul att få lite betalt för mödan vi lägger ner trots allt :) kul också att ni kommenterar bra trots att vi inte hinner svara på kommentarer nu på semestern!

image

/ Emma