Nyårsafton

Den här nyårsafton har jag faktiskt frivilligt anmält mig som barn- och hundvakt åt min kusin. Eller, jag vet inte om man kan kalla det för barnvakt när han är 12 år, men vi ska hänga i alla fall :) Det ska bli gött att inte festa som jag har gjort alla andra nyårsaftnar sen högstadiet/gymnasiet. Är inte minsta sugen på det idag, utan vill hellre bara chilla. Nyårsafton är ju ganska överskattad, och festa gör jag de flesta andra helger under året ändå. Nej, nu vill jag bara ha 2014. Jag hoppas på att det blir ett bättre år än 2013!

Jag vill tacka alla er fina läsare som har hängt med oss under året. Ni är bäst! Nästa år tänker vi starta med ett par mindre bloggtävlingar för att tacka er för ert engagemang :) Jag hoppas att ni får en trevlig kväll och bra start på det nya året, oavsett vad ni kommer pyssla med ikväll/inatt.

1

/ Emma

Vad är snyggast?

Det är ju mycket snack om vilka nosgrimmor som är bäst just nu, men jag tänkte fråga er vilken nosgrimma som ni tycker är snyggast. Skit i funktion osv nu och gå bara på utseendet!

1. Ingen nosgrimma alls.
12

2. Engelsk nosgrimma.
#

3. Engelsk nosgrimma med aachenrem.
0000

4. Pullarnosgrimma.
1

5. Remontnosgrimma. (vår gamla häst Bosse på bilden)
92130_1177012547


Så, vad tycker ni är snyggast? Själv tycker jag att det beror endel på hästens utseende och vad den passar i, och vilket träns/nosgrimma man har såklart. Överlag så tycker jag dock att vanlig engelsk nosgrimma nästan alltid är snyggast.

/ Emma

Skutt & Veterinärbesök

Idag red Anna båda grabbarna och hon ”skuttade” litegrann med båda två. Eftersom vi har problem med framåtbjudningen i galoppen hos Tage i ridhus så fick vi råd av vår kompis Moa att ställa upp ett litet hinder, trava mot det, landa i galopp och fortsätta galoppera. Det funkade toppen och det blev en mer ”naturlig” fattning för Tage. När han fått skutta lite blev han superpigg. Dessvärre upptäckte vi då att han såg oren ut i något bakben när han travade. Alltid är det något! Det behöver ju inte vara någon fara, men bäst att hålla koll på honom. Skulle vara så sjukt konstigt om han har fått en ny inflammation i bakkärran med tanke på att han i princip bara ridits ut i höst, och knappt gått något det senaste pga hans stentramp.

Båda grabbarna vaccinerades även idag och jag passade på att rådfråga veterinären om Boppens ink(ar). Han sa att de sitter på väldigt bra ställen för att opereras bort. Kruxet är ju bara att inken vid sadelgjorden gör att han ändå måste stå ett tag pga stygn och läkning. Så segt! I vilket fall som helst så är det ingen fara med inken nu, men om den börjar bli irriterad och ”sårig” så bör han opereras. Håller tummarna för att slippa operation nu när han äntligen börjar komma igång igen!

5

/ Emma

Bloggmonter

Lamia & Amanda som äger Webrider håller på att förbereda en bloggmonter till mässan på Gothenburg Horse Show, och nu behöver de er hjälp för att veta vad ni vill kunna göra i montern/på mässan. Ni får väldigt gärna svara på dessa frågor som jag har kopierat från Lamias blogg:

♥ Vem skulle du vilja träffa i bloggmontern?
Det kan vara alltifrån bloggare till världscupryttare. Vem vill just DU träffa?
♥ Och vad skulle DU tycka vara en rolig aktivitet att vara med på?

För två år sedan hade vi till exempel en live-frågestund med Patrik Kittel. Skulle det vara kul med en live-frågestund (och signering) igen? I så fall: Vem skulle du vilja ställa frågor till?

pk1_191082320

/ Emma

Singing sistahs

Eftersom jag & Anna har två grabbar som ibland kan vara ”något” nervösa att rida ut på så har vi kommit på ett knep. Varje gång de spänner sig eller vi går förbi ”läskiga gården” så börjar vi sjunga. Det funkar ypperligt! Låtar som har kommit upp det senaste är bland annat Min julskinka har rymt samt ett par barnvisor. Jag måste bara berätta om läskiga gården. I den lilla trädgården finns det nämligen en ”svamp” som låter när man passerar på grusvägen utanför. Varje gång den låter blir de superrädda, och därför är det asbra att sjunga för då hör de inte den mystiska svampen.

Så dagens tips för mer harmoniska hästar: SJUNG!

b1

/ Emma

Det blir värre med åren

En sak som har blivit betydligt värre med åren är smärtan vid avramlingarna. Jag minns när jag red på ridskolan. Varje gång jag ramlade av var det bara att borsta av sig och hoppa upp igen. Inga konstigheter liksom. Nu för tiden slår jag mig för fasen varje gång jag ramlar av!

Detta har även bidragit till att jag blivit betydligt mesigare på hästryggen. Nu vet jag hur ont det kan göra att ramla av, och det vill jag helst undvika. Jag vet inte om avramlingarna har blivit värre för att jag blivit äldre och stelare, eller för att jag sitter på betydligt större hästar nu. Vad fan, om jag sitter på Boppen befinner ju sig mitt huvud kanske 2,5 meter upp i luften. Inte konstigt att jag slår mig när jag flyger av honom.

För ett par månader sedan kastade först Boppen av mig på söndagen. Jag ramlade av med röven före rätt på en stenhård grusväg. MYS! Envis som jag är så fortsatte jag rida, fast i ”ank-style” eftersom jag inte kunde sitta ner. Några dagar senare blev jag avkastad av en annan häst, återigen rätt på en grusväg och fick en fet lårkaka och ett sår som höll i sig i flera veckor. Då tyckte jag synd om mörbultade mig, haha.

2

Ni som fortfarande rider ponny: Ta vara på tiden då de flesta avramlingar är mjuka och behagliga, haha. Ni som är lite ”äldre”: Tycker ni också det har blivit värre med tiden?

/Emma

Hästarna får en ny ryttare!

Någonting jag inte gått ut med i bloggen för att jag tyckt det varit lite väl privat är att jag för några månader sedan gick och skaffade mig en pojkvän! Eller skaffade låter ju som att han är köpt, haha.. Vi har känt varandra sedan estet-tiden och 1,5 år efter studenten cirkus så blev det vi!

Varför jag går ut med det här nu är för att han sa till mig att han vill lära sig att rida! Och då inte bara prova på, utan faktiskt lära sig också. Då frågade jag om han kunde tänka sig att göra något liknande ”I huvudet på Gunde Svan” och det gick han med på! Sjukt kul ska det bli, så 2014 drar vi igång :D Han kommer få börja på trygga Tage och sen ska han gå över till Boppen eftersom han vill hoppa också och Tage är minst sagt lite speciell.

Tanken är alltså att han ska få sätta upp valfritt(valfria) mål som vi ska jobba för att han ska nå. Ni kommer få följa med litegrann här på bloggen, får se hur mycket som blir accepterat från Samuel ;)

580043_10150958143594434_1539146558_n
Har dessvärre inte så mycket bilder på oss två så får väl dra till med den här svinseriösa bilden hehe!

/ Anna

Just chilling

11 12

Tagis var snel_hest_00 mot Anna när de tog en powernap tillsammans för några år sedan. Om jag hade försökt mig på något liknande med Big B hade jag hamnat uppe i takbjälkarna och B hade hoppat ut genom porten. Det är tur att våra grabbar är så olika varandra, annars hade det blivit tråkigt ;)

/ Emma

Missödet på mitt & Boppens första ridpass

Jag har redan skrivit om ett specifikt problem som skedde under mitt och Boppens första ridpass på hemmaplan HÄR, men precis när jag suttit upp så upptäckte jag ett annat ”problem”.

Jag hade sadlat på Boppen för att träna inför söndagens dressyrtävling som vi var anmälda till. På den tiden tyckte jag att om man rider dressyr ska man bannemej rida med dressyrspö också, så det hade jag satt fast under sadeln för att använda under ridpasset. När jag kom ut till paddocken gick det fint att sitta upp, och jag drog ut spöet från sadeln för att börja skritta fram. Helt utan förvarning skenar Boppen iväg runt hela paddocken i panik. Jag förstod ingenting. Vad var det för galen häst som vi hade köpt? Helt plötsligt fick jag en ”snilleblixt” och släppte spöet. Vips så stannade Boppen och blev lugn igen.

Hans förra ägare hade nämligen glömt bort att meddela oss den lilla detaljen att Boppen var/är extremt spörädd. En sådan detalj kan ju annars vara bra att veta, haha ;) På dressyrtävlingen som vi var på råkade vi dessutom bli piskade av ett annat ekipages spö. Det gillade inte stackars Bopput, men efter några trånga framridningar på dressyrtävlingar så vande han sig faktiskt med att de flesta andra ryttare rider med långt spö. De får dock hemskt gärna låta bli att piska oss under tiden, hehe.

Två töntar springer ut till hagen efter tävling
b5

/ Emma

Ett motto

Ett litet ”motto” jag har inom ridningen/hästhanteringen är att långsiktigt tänk är alltid bättre än kortsiktigt tänk. Jag tycker att det går att appliceras på det mesta inom hästvägen. Kort och gott så tycker jag att det är bra att tänka och reflektera över det man gör med hästarna ibland. Gör den här handlingen det bara bekvämt för stunden för mig, eller kommer det att gynna mig/hästen i framtiden också, typ.

emmamonahopp2

Har ni något eget motto/tänk med era hästar?

/ Emma

Doktiga gjabbar

Idag har våra grabbar varit så duktiga så. Vi red ut och de skötte sig alldeles utmärkt trots en hel del blåst. Rätt knäppt egentligen att det enda de behöver göra för att vi ska vara nöjda är att inte bråka eller kasta av oss, haha. Då är man van vid jobbiga hästar att rida ut på.

Eftersom Boppen var så nedrans pigg förra gången vi red ut så red jag kanske 15-20 min i paddocken innan vi red iväg. Där galopperade jag honom endel så han skulle bli av med lite energi. Antagligen var detta en bra strategi för när vi red ut och galopperade var han lugn och fin. Överlag var han dessutom otroligt avspänd. Så skönt att han verkar ha coolat ner sig lite igen. Idag blev det endel travjogging både på grus- och asfaltsvägar, blandat med lite ”klättring” i skogen för bergsgetterna. Det har för övrigt varit 8 plusgrader ute idag. Var det december eller mars/april nu igen?

++

/ Emma

Mina planer med Boppen 2014

År 2014 fyller Boppen hela 17 år. Detta kanske inte är någon ålder för en ponny, men för en stoor och tung häst märks antagligen dessa levnadsår av endel. På grund av detta, och att han varit skadad så mycket tidigare, så kommer jag att lägga mer fokus på dressyr än hoppning nästa år. Förhoppningen är att han ska kunna ridas hela året, utan att skada sig. Det tar sådan tid att få igång honom ordentligt efter en skada, och han mår bäst av att bli riden regelbundet, så min största önskan för 2014 är att Boppen (och Tage såklart) ska hålla sig frisk!

Mina mål för 2014 om Boppen håller sig frisk är:

Att starta MSV dressyr och få placering i LA dressyr. Han är otroligt fin i dressyren när han är stark i kroppen. För att starta MSV måste han bli stabilare i formen, orka samla sig bättre och framför allt kunna slappna av på tävlingsbanan och koncentrera sig på mig. Detta kommer när vi tränat upp styrkan mer och fått lite rutin på tävlingsbanorna igen. De medelsvåra rörelserna såsom skolor och enkla byten bör inte vara några som helst problem, utan det är resten som vi behöver träna på. Dressyrmålen hoppas jag ha uppnåt till hösten ungefär.

• Att tävla lättare hoppklasser med placeringar. Hoppning ska vi enbart tävla för att det är kul, och jag har inga planer att avancera i klasserna de kommande åren. Iår kommer vi att rulla runt på max 110-höjd på tävling, och försöka göra så många felfria rundor som möjligt. Jag vill slippa de onödiga peten och/eller tidsfelen jag kan få på tävling, och jag vill bli bättre på att rida omhoppning. Boppen är redan väldigt bra både på att svänga och vinna mark, men jag vill lära mig att satsa mer på tävlingsbanan.

Lite inspiration till mig själv, av mig själv. Speciellt andra rundan. Den är jag jättenöjd med!

/ Emma

En liten hästdröm

Jag har haft en ”dröm” ganska länge, ända sedan vi började ha sommarhästar. Det är nämligen att rida ut i skogen med hästarna mitt i sommaren när det är varmt och mysigt, men detta mitt i natten. Alltså tidigast runt midnatt! Tänk vad mysigt när det är varmt men ändå sådär härligt sommarsvalt och inga insekter och solnedgången runt sig… Ja tack!

Anledningen till att det inte skett än är mestadels på grund av att vi inte stått i eget stall. Av respekt till dom som bor där/dom som har stallet vi stått i så har jag undvikit det. Visserligen kan man såklart förvarna så att dom vet om att man rider mitt i natten men nä, sådana där ”galenskaper” får vänta tills nästa sommar ;)

Har ni någon dröm inom hästeriet som ni vill uppfylla?

barbacka4

/ Anna

Skulle ni vilja prova Equanimity?

Jag funderar på att fixa en lite mindre bloggtävling på vår facebooksida där vi lottar ut 2 dospåsar Equanimity till några vinnare. Eftersom det inte fungerade på Boppen kanske det är roligare om fler får chansen att prova Equanimity och se om det fungerar bättre på era hästar. Det är ju alltid bra att kunna prova någonting för att se om det hjälper innan man köper det, liksom.

Är det någon som skulle vara intresserad av en sådan tävling?

/ Emma

Så trött på detta helvetes väder!

Alltså fy faan vad jag är trött på det här skitvädret just nu! Idag har regnet återigen vräkt ner, och det har blåst kuling. Kan meddela att det INTE var kul att ta in hästarna själv idag i mörkret. För att inte tala om hur fruktansvärda våra hagar är nu, och har varit ett tag. Vinterhagarna i stallet är typ små rutor (med undantag för Tages hage som är lite större) och de blir leriga med en gång. Just nu består i princip hela Boppens hage av lera, och Tages hage är så lerig vid ingången att det knappt går att få in honom då han inte vill gå i leran. Det hela blir ju inte heller bättre av att det inte finns någon spolspilta eller upplyst plats att spola av dem på heller. Hej du underbara mugg, typ… Och om jag ska klaga lite till måste jag tillägga att det är fett oskönt att ha stallskor som läcker in vatten. Inga hela gummistövlar har jag heller. Plus att boxarna är värre än vanligt att mocka nu eftersom de är så förbannat fuktiga.

Så, nu har jag fått ur mig lite aggressioner på vädret. Jag gillar inte snö och kyla, men jag hade nog nästan hellre föredragit det än detta hemska skitväder. Kan det inte bara:
1. Sluta regna och
2. sluta blåsa
så hade jag blivit en mycket gladare tjej :)

IMG_7527

Finns det någon mer väder-aggro person här eller?

/ Emma

Nöjda munnar

Att hålla koll på sina hästars munnar tycker jag som ryttare/hästägare är en självklarhet. Våra hästar får varje år sina munnar kollade av en hästtandtekniker. De gillar det inte speciellt mycket (speciellt inte B), men dessa besök undviker obehag i framtiden för dem.

När det kommer till ridning tycker jag att våra hästar ser nöjdare ut ”munmässigt” än de flesta andra jag har sett. De gapar eller uttrycker obehag väldigt sällan, utan tuggar nöjt på bettet och skummar (det sistnämnda gör speciellt Boppen). Allra oftast rider vi våra hästar i vanlig, hederlig engelsk nosgrimma (lös spänt) med ett vanligt, hederligt tredelat bett. Jag tycker att (nästan) alla hästar som jag har ridit går allra bäst med den här kombinationen. Det behöver inte alltid vara så komplicerat!

B:s mun efter ett longeringspass, utan några inspänningstyglar eller liknande. Vinkeln gör att bettet ser för långt ut på honom, men jag kan lova att det passar utmärkt.
20131225_134158

Jag är säker på att de flesta hästar som gapar mycket eller uttrycker annat ”munligt” obehag vid ridning har minst en sak som de inte trivs med. Kanske är det ryttarens hand/ridning de försöker komma iväg från, de kanske behöver få sina tänder uppkollade, eller så trivs de inte med sin utrustning. Oavsett vad problemet är så tror jag inte på att hårt snöra igen hästarnas käft med en rem. Det ger bara ryttaren en genväg, och hästarna obehag. Det är bättre att ta tag i att kolla upp varför hästen uttrycker obehaget och jobba bort det långsiktigt.

Sedan kan förstås alla hästar gapa ibland utan att det behöver vara konstigt. Jag är ingen felfri människa själv. Ibland råkar jag ta lite mycket i Boppens mun så han gapar till för ett ögonblick, men eftersom vi rider med ganska ”snäll” utrustning så har han åtminstone chansen att komma undan från stundens obehag.

Ja, vart vill jag komma med det här inlägget egentligen? Kort och gott tycker jag bara att vi ska tänka på att vara snälla mot våra kära vänner som faktiskt ställer upp så för oss. Vi kräver att vi ska få sitta på deras ryggar flera dagar i veckan, och då tycker jag att det minsta vi kan göra är att undvika obehag för dem så gott det går.

/ Emma

Vem inspireras du av?

När det kommer till att inspireras av andra hästmänniskor så tycker jag det är mycket lättare att inspireras av folk i sin egen närhet än av toppryttare. När det kommer till eliten så kan jag inspireras av att de rider snygga rundor och jobbar hårt, men inget mer. Vi ”vanliga dödliga” har ju liksom ingen aning om hur deras hästhållning ser ut på hemmaplan (eller tävling för den delen också) och därför vill jag inte inspireras som hästmänniska av dem.

Däremot inspireras jag mycket av mina duktiga tränare. Inte bara för att de är grymma ryttare, utan också för att jag vet om att de är sjyssta mot sina hästar. Sedan inspireras jag av mycket annat de gör också. Min hopptränare jobbar till exempel heltid som mäklare samtidigt som hon har flera hästar och tävlar upp till svår hoppning (tidigare int. fälttävlan). Hon går upp klockan 4 på morgonen och rider hästarna innan jobbet, och hon jobbar i princip hela sin vakna tid. Dessutom var hon med om en allvarlig ridolycka för några år sedan. Läkarna sa att hon inte skulle kunna rida igen, men det struntade hon i och tävlar nu svår hoppning. Helt sjukt inspirerande tjej alltså!

7

Vilka inspireras ni av och varför?

/ Emma

Lyckad uteritt

Idag red vi ut på grabbarna och det gick faktiskt riktigt bra trots att de varit rätt jobbiga att rida ut på den senaste tiden. Jag trodde att Boppen skulle vara megaspänd idag då han var det precis när jag suttit upp och skrittade bort från gården, men när han hamnade bakom Tages trygga rumpa blev han avspänd. Dock var han jäääkligt pigg idag så när vi galopperade blev det lite okontrollerat och så började han kaninhoppa, så det blev inte så mycket galopp. Jag är inte sugen på att flyga av. Det gör ont när man sitter så högt upp ;) Gött att båda hästarna skötte sig utan krångel i alla fall!

5

Imorgon har jag sagt att jag ska rida värsta seriösa dressyrpasset med B. Ridstövlar – på, och nedsittning i traven. Hur ska detta sluta för otränade jag (och Bopps) egentligen? ;)

/ Emma