Det är bara att göra´t

Det här blir vårat första år som hästägare utan ridhus. Vi har varit bortskämda med det förut och fy vad skönt det är att ha ridhus under hösten och vintern de mörka, kalla, blåsiga och snöiga dagarna. Det kommer inte bli roligt med en vinter utan ridhus men det är bara att köra på!

Hela oktober har det verkligen blåst, regnat och varit allmänt dåligt väder här, vilket inte är så motiverande. Så man kan säga att vi har fått en liten försmak på hur jobbigt det är att vara utan ridhus. Nu är det bara att pallra sig ut trots att det regnar och blåser, även om det hade varit allra goast att ligga inne i soffan. Men, att chilla går inte att göra om man vill utvecklas med sin häst. Det går inte att låta hästen vila tre-fyra dagar i veckan om man vill utvecklas tillsammans (förutsätter att hästen är vuxen och frisk), utan det är bara att bita ihop och köra, även om man är omotiverad.

Efter Boppens skada han fick i somras har jag kämpat hela hösten för att han skulle komma tillbaks i form så snabbt som möjligt. Första tävlingen vi startade slutade vi på fjärdeplats, trots att vi bara hopptränat två gånger innan. Hade detta varit möjligt om jag bara ridit halvdant några gånger i veckan? Svar: nej. Hela hösten har vi kämpat på i ur och skur med varierande träning, och det lönade sig! Nu känns detta förjäkla bra och jag blir ännu mer motiverad att fortsätta träna även om jag verkligen hatar den här årstiden, och jag hatar att inte ha ridhus. Dygnet består av 24 timmar och de regniga dagarna tycker jag gott och väl att vi utan ridhus kan spendera en timme på hästryggen, för de resterande 23 timmarna är vi trots allt varma och torra.

/ Emma