Guld

Du vet väl om att du är värdefull?

För mig är det tre personer som betyder extra mycket – Hans, min man och far till våra barn, och Emma och Anna, dvs våra barn.

4

Otroligt nog så gör vi föräldrar nästan allt vi kan för att supporta våra barn. Förhållandet mellan människa – djur innebär alltid en säkerhetsrisk. Större djur = större risk, eller?

Vi har haft akvariefiskar, marsvin, kanin och nu två hästar( + dammråttor som jag alltid ansvarar för).

Hans hade akvarium när jag träffade honom, så han och akvariet m.m. flyttade hem till mig.
Fiskar – liten risk, men vid semesterresor bad vi alltid grannen Åke att gå in och kolla så att akvariet var okej. Vi ville ju inte komma hem till ett vattenskadat hus. Akvariet hade vi i Annas rum. Gemensamt beslutade vi att lägga ner fiskeriet.

Eftersom Hans är en av delägarna av Imazo så har vi alltså även haft en kanin och två marsvin. Imazo är återförsäljare till zoobutiker i Norden med utgångspunkt i Vara där vi bor. Vad passande!

Om jag inte minns fel så var det kaninen som bet Anna i överarmen, så att hon har ett ärr där än idag. Det tyckte vi inte om, så därför fick kaninen åka tillbaks till Imazo.
Därefter hade vi två stycken marsvin, som jag inte vågade lyfta upp men tyckte var okej om jag fick i knäet att gosa med(om jag hade en handduk under i så fall) i soffan. Anna var redan då en duktig fotograf, så hon vann ett pris i en fototävling i någon tidning, kunde den hetat My pet? Något sådant.

Efter att vi konstaterat att ”vi tröttnat på marsvinen”, det vill säga att de tröttnade på att städa buren, så tog Hans med dom till Imazo, och turligt nog så ville en ”praktikant” ta dem i sin ägo. Han transporterade sedan hem marsvinen i buren på sin moppe!

6

Både Emma och Anna har varit utbyteselever eftersom att Västra skolan, deras lågstadieskola, haft samarbete med skolan i Hook Norton. Båda våra gullvippor har varit där och fått uppleva det brittiska vardagslivet. Vi har också haft elever från England boendes hos oss. Mycket positivt!

För att återgå till försäkringar och säkerhet m.m.
Hans fick en cykel ett år i födelsedagspresent. När Anna skulle åka iväg till Hook Norton så hade Hans i uppdrag att fixa kameran, och detta var före digitalkamerans tid så han skulle ordna film och batteri. Han kom från jobbet utan att ha ordnat detta, och jag bitchade att han fick fixa det. Med ny cykel blev resultatet detta:

###
Handbromsen nöp, vilket resulterade i en kullerbytta över styret och framhjulet.

Dag två, alltså dagen efter olyckan, så skulle Anna åka till Hook Norton men Hans fick inte följa med till bussen för att säga hej då så som han såg ut. Som tur var så klarade han sig hyfsat – han hade ingen hjälm heller. Skrapsår, blåmärken och trasiga kläder fick han.

5

Lyckligtvis så har vi varit ganska förskönade från olyckor och sjukdom. Pengar är inte allt här i världen, men det kan underlätta.

Som vuxen är man i regel försäkrad genom sitt arbete och eventuellt fackförening. Så är fallet för mig som anställd på Posten.

Eftersom både Anna och Emma ännu inte har egen inkomst så betalar vi fortfarande deras försäkring. Anna föddes ju ca 1 månad för tidigt och fick inte någon försäkring förrän hon klarat ca 3 månader tror jag det var, med ett okej från läkaren.

Emma föll en varm dag i skolan, iklädd shorts och t-shirt och skrapade sig på asfalten. Sår både här och där, och dåligt med sömn ett par nätter. Inga bestående skador, förutom ärr på ena knäet(det fick vi ersättning från försäkringsbolaget för). Emma(och jag) fick ligga över på sjukhus en natt för observation vid magont. Då betalar min försäkring inkomstbortfallet och min försäkring ger mig ersättning.

Anna cyklade omkull på fritids, på samma asfaltsgård som Emma. Hon slog i munnen = besök på vårdcentralen och hos tandläkaren. Än idag har jag ett dokument i bankfacket som berättigar Anna att fixa till framtänderna innan hon fyller 25, om det skulle behövas. Flytande föda i några dagar på grund av sönderslagna läppar och ömmande framtänder.

Ni som följt bloggen vet ju att Emma efter ett fall från hästen landade på en bom och bröt vänstra överarmen. Efter att skadan åtgärdats på sjukhus och hon kommit hem uppstod nästa problem. Hur ska hon komma till och från skolan när hon inte kan köra själv?
Hans på sin blandning av västgötska och värmländska: ”Ja ja kan la skjussa na nön da.”
Jag: ”Nön da – dä hanlar om vecker.”

Som tur var så nämnde jag detta på jobbet, och en av brevbärarna har en bror som driver taxiföretag. Han sa att de genom olika försäkringar körde personer hit och dit. Jag kontaktade då länsförsäkringar och det skulle inte vara några problem från deras sida. Därefter kollade jag med Eks taxi här i Vara och fick klartecken. Emma fick en egen privatchaufför vid namn Hans(haha). Egentligen var han pensionär, men vid behov så…
Efteråt har jag träffat hans fru och talat om hur tacksamma vi var för att Hans ställde upp så som han gjorde. Förutom fria resor till och från skolan så fick Emma ersättning för mediciner, sjukhus och läkarvård. Vi sa skämtsamt att Emma fick färdtjänst.
Eks sysslar främst med busstrafik egentligen, så vid ett tillfälle la de på luren i örat på Emma. Vid detta tillfälle så var jag och Hans på mässa i Bologna(med Imazo) när hon ringde och sa detta. Emma hade nämligen bett om färdtjänst, vilket Eks sa att de inte sysslade med. Efter vissa missuppfattningar löste det sig och hon fick skjuts och därefter fick hon numret till ”privatchaufför” Hans.
För oss räckte det med all hjälp hon behövde vid dusch, hår, kläder och mycket, mycket mera.

Som sagt var – pengar är inte allt, men i vissa lägen underlättar det om man har råd att betala en försäkring. Vi har gjort om deras barnförsäkringar till ungdomsförsäkringar upp till och med 25 år. Då hoppas vi verkligen att de har egen inkomst.

Så var det ju detta med större djur = större olyckor, eller? Ett marsvin väger runt 1 kg och en (stor)häst flera hundra kilo. Det är ju självklart att konsekvenserna vid en olycka kan bli betydligt större när man håller på med hästar.

Jag har pratat med vår häst/husvakt(och Emmas och Annas BFF) Jenny, även kallad Janne. Hon har också fått ta hjälp av sin försäkring två gånger på grund av hästincidenter.

Till sist vill jag säga; ni kan inte ersättas med något, inte allt guld i världen. För oss föräldrar är ni ändå alltid mest värdefulla, så var rädda om er – chansa inte – var inte nonchalanta – visa respekt för hästarna. Men ändå YOLO, så ha kul tillsammans!

3

/ Bettan