Sammanfattning från föreläsning med hästtandtekniker

I det här inlägget tänkte jag skriva en sammanfattning från när vi hade föreläsning med hästtandtekniker Johan Lundh för ett par år sedan. Originalinläggen (tre st) finns att läsa på vår förra blogg, så jag har kopierat därifrån och klistrat in, plus lagt till lite egna tankar. Jag tar inte med något som står i första inlägget, utan vill ni läsa det i sin helhet kan ni klicka HÄR.

head1_137869511

Vård av tänder:
Dagens ridhästar lever inte på ett naturligt sätt, som hästarna gjorde förr. De äter inte 18-20 timmar/dygn längre, så tänderna slits inte ner naturligt på samma sätt. Idag behöver vi raspa tänderna på hästarna för att upprätthålla jämna, fina tandytor. Detta för att hästarna ska kunna tugga maten så lätt som möjligt, samt för att undvika att tänderna blir vassa vilket skapar såriga kinder. Man raspar aldrig ner tänderna, utan korrigerar endast felen och ojämnheterna som alltid uppstår i hästens mun en tid efter att den blev raspad senast. Anledningen till att hästar får såriga kinder är pga att när man har bett i munnen på hästen pressar det kinden mot de vassa tänderna.

När ska man börja raspa hästens tänder? Det är lagom att ta hästen till en hästtandtekniker när man har tänkt börja sätta bett i hästens mun. Äldre hästar bör raspar minst en gång/år, unghästar något oftare, men efter att man varit på besök hos en hästtandtekniker brukar man få en rekommenderad återbesökstid, så man inte behöver oroa sig över att det går för lång tid emellan. Det är viktigt att kolla hästens tänder regelbundet då det är väldigt svårt för en hästtandtekniker att åtgärda fel i munnen om de är alltför allvarliga.

Ett urval av olika fel i munnen:
– Saxbett: Mycket struktur upp och ner i tänderna(tänderna får ett ”sick-sack”mönster).
- Hakbett: En tand i fram/bak växer ned i en spets/vampyrtand.
- Stegbett: En tand är kortare än de andra.
- Smilebett: Framtänderna är sneda.
- Karies: Har blivit vanligare den senaste tiden. Man kan märka detta på att tanden blir svart.
- Foderinpackningar: Foder samlas emellan tänderna. Detta märks på att det luktar riktigt illa ur hästens mun.

Nosgrimmor och bett:
Johan pratade också om hur olika nosgrimmor och bett påverkar hästens tänder. Viktigt att tillägga är att det enligt mig finns flera andra aspekter att ta hänsyn till när bett och nosgrimma väljs ut, exempelvis hur luftvägarna påverkas. Överlag tycker jag att de flesta nosgrimmor är OK att använda så länge man har de löst spända. Däremot finns det många bett jag inte skulle sätta in i mina hästars munnar. Åter till vad Johan sa:Nosgrimmor:
- Remontnosgrimma: Denna nosgrimma är den bästa för tändernas skull, då nosgrimman inte ligger an mot några tänder. Detta innebär också att många hästar trivs bra med denna nosgrimma-
– Aachennosgrimma: Denna pressar kinden mot de vassa tänderna(om hästen har några), vilket leder till att det är den ”sämsta” nosgrimman även om det är den vanligaste.
– Pullarnosgrimma: En nosgrimma som är helt okej då den inte ligger och pressar på tänderna lika mycket som en aachen.

Bett:
Man ska använda sig av ett bett som man själv/sin häst trivs med. Sträva alltid efter att rida med ett så mjukt bett och så lite hjälpmedel som möjligt(förslagsvis ett vanligt tredelat tränsbett). Ordentlig dressyrridning hjälper i de allra flesta fall, och skarpa bett kan således vara onödiga. Använder man sig av ett för starkt bett vid tex hoppning så kan det leda till att hästen börjar stanna på hinder om ryttaren är för oförsiktig i handen. Bettet bör sticka ut ca 1/2 cm på varje sida. Får hästen sår i mungiporna föreslår Johan att man kan använda sig av stångbett. Vid ridning ska man sträva efter att ha cirka 0,5 kg ”vikt” i båda tyglarna. Då har hästen ett lagom stöd på bettet.

Olika bettsorter:
Tvådelat tränsbett
: Mjukt, men kan åka upp mot hästens gom.
Tredelat tränsbett: Också milt. Till skillnad från tvådelat åker detta inte upp mot gommen.
Pessoabett: Ett starkare bett. När man bromsar går det uppåt i munnen och trycker mot lanerna, till skillnad mot ett vanligt tränsbett som trycks bakåt i hästens mun.
Pelhambett: Lite starkare än ett vanligt tränsbett. Det ligger still i munnen och kedjan gör att hästen lyssnar. Nackdelen är att det kan bli svårare att svänga.
Delad stång: Detta bett ger väldigt mycket tryck ner mot munnen, så man bör vara försiktig med detta.
Kulbett: Lite starkare än ett vanligt tränsbett då det är fler brytningar på det. Många trivs på detta och det kan med fördel användas på hästar som blir lite stumma i munnen.
Hackamore: Har blivit lite av ett mode den senaste tiden. När man bromsar blir det en hävstångseffekt. Bettet fungerar genom tryck på nosen. En nackdel med detta bett är att det kan bli svårare att svänga.
Rakt tränsbett: Detta bett i gummivariant är det mildaste man kan använda. Det ger dock ett stort tryck på tungan, vilket inte alla hästar trivs med.

/ Emma